Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 102 —
Herr Fridtjuv Berg har helt ställt sig på den förra ståndpunkten,
något som åtminstone hos undertecknad väcker oskrymtad erkänsla.
Samtidigt har han dock klart insett att stilen i en omskrivning måste
vara en annan än i originaldikten, varför han utelämnat de poetiska
smycken som i prosa aldrig verka äkta. Han borde emellertid ha varit
följdriktigare i detta fall. Att taga med så många utdrag på hexameter
är ett missgrepp, när det gäller en bok med sagoböckers syfte. Själv
minns jag mycket väl, när jag första gången läste de homeriska sagorna
— då som nu hällre än något annat — hur jag förargades, var gång
dylika värsbitar (som även funnos i min bok) kommo, och fåfängt sökte
få någon uppbyggelse ur dem. Likaså har herr Berg varit alldeles för
frikostig på direckt tal. Att alltid införa tal direkt är naivt och därför lika
äkta homeriskt som passande i en sagbok. Men Homer var erfaren och
beräknande i minst lika hög grad som naiv. Hans tal äro därför
färgade av sydlänsk talekonst och vädja till en intellektuellt mogen
åhörarkrets. I en sagbok måste de därför dels utelämnas, dels starkt
förkortas.
En översikt av de händelser som i Trojasagan föregå och efterfölja
Diaden är nödvändig för att förstå dennas innehåll. Herr Berg har
samlat dessa händelser med stor fullständighet, vilket i och för sig är
mycket förtjänstfullt. Men då vi mestadels känna dem blott genom
prosaiska redogörelser eller dålig poesi, äro de ej särdeles fängslande
och borde därför ha utelämnats i den mån de ej behövts för att förstå
Homer eller ha intresse ur allmänbildningens synpunkt. Särskilt gäller
detta en del grymheter som ej Homer känner. ä)verhuvud kan man ju
ej i en sagbok återge Homer fullständigt, vare sig i fråga om grymbheter
eller om vissa alltför naturliga drag, det inse både hr Berg och hr Bergman.
Å andra sidan får man ej förkorta Homer i onödan. Att lämna
ut en del föga intresserande krigsscener är oundvikligt, men det är
olämpligt att skära bort för mycket, ty därigenom minskar man
handlingen i boken till förmån för talet. Vidare är visst icke all högre poesi
olämplig i en barnbok. Det är t. ex. ett avgjort missgrepp att överhoppa
det oförglömliga draget, hur Priamos, då han vill förmå Achilleus att
utlämna Hektors lik, »kysste de händer, som mördat hans son». Aven
målande yttre smådrag kunde nog ha medtagits i högre grad än som
här skett. Överhuvud blir hr Bergs tolkning ibland alltför prosaisk:;
så t. ex. återger han satsen: »Athene hjälper Odysseus som en mor»
med: »A. hjälper sin käre O. som en riktig mamma».
Prosaisk kan däremot ingen kalla hr Bergmans framställning av
Odysseus-sagan. Han slår genast an en högstämt hurtig ton, samtidigt
som han själv från början öppet framträder som bearbetare 1 bjärt
motsats till Fridtjuv Bergs förnäma tillbakadragenhet. Det är något
medryckande i detta. Man fängslas genast av hr Bergmans sagoberättelse.
Men intresset håller sig icke uppe 1 samma grad till slutet. Man tröttnar
på denna undervisarens ständigt framstickande pekpinne, hur
blomsterlindad den än må vara. Vill man jämföra homerisk »naivitet» med
modärn folkbildarvisdom, då skall man sidoställa de ord, med vilka
Homer förbereder friarmordet: »så åto friarne sin goda och sinnet fröj:
dande middag; de visste ej att en mindre ljuv kvällsvard skulle snart
gudinnan och den starke mannen skänka dem; ty svårt hade de för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
