Note: This work was first published in 2001, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slängpolska från Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
markerades med högra foten, och under det tredje fjärdedelen spelades
i takten, hoppade man så att säga jämfota ett hopp med båda benen;
samtidigt med detta hopp böjde man knäna mycket mera än i de två
första fjärdedelarna av varje takt. Under hela tiden svängdes åt höger,
så länge en repris speltes, men vid reprisombyte svängdes åt vänster, med
markering och åtbörder på samma sätt, som då man dansade till vänster.
Jag vill söka åskådliggöra, vad jag här sagt om de gamles sätt att dansa
polska, genom att anföra de två första takterna av följande gamla polska
med ord:
3/4 »Spel-mannen spe-lar, al-la ska dan-sa o. s. v.»
Flera par kunde också tillsammans utföra denna dans (»dubbel polska»).
Sedan ett par uppbjudit ett, två eller tre par till gemensam dans, bildade
alla tillsammans en ring, som hölls ihop genom att man bjöd armarna åt
de närmast stående, varefter t. ex. »gossarna» sammanflätade sina
händer med de mitt emot stående »flickornas». Sedan alla nu förvissat sig
om att de hade riktigt säkert tag, snurrade hela klungan om i rask fart på
samma sätt, som beskrivet är om den enkla polskan.
I »disciplinerat» lag dansade aldrig mer än ett par i sänder, och alltid
i bestämd tur och ordning. På senare tider urartade denna sed, så att
man kunde få se hela golvet fullt av dansande par, som samtidigt
svängde dels parvis, dels i klungor (enkla och dubbla polskan), så långt
utrymmet medgav. Under de gamla spelmännens dagar hände det aldrig. Man
höll sträng och faderlig uppsikt över att allt måtte ordentligt tillgå.
Denna folkdans så enkel och föga omväxlande kunde dock, där den
utfördes med behag, liv och lust te sig ganska imponerande, i synnerhet vid
ett ståtligare bondbröllop. Där börjades alltid dansen med minst tre,
stundom fyra officiella skyldighetsdanser, vilka voro polskor. Den första
var »skaffarepolskan», då skaffarefar och skafferemor, skaffaredrängen
och skaffarepigan måste dansa (eller ock lega för sig). Den andra hette
»ungmandsdrängspolskan», då dansade ungmansdrängarna med brudpigorna
(marskalkarna och tärnorna). Den tredje hette »brudpolskan»,
då brudgummen och bruden, bruttebonden och bruttöverskan dansade
med varandra. Den fjärde officiella polskan som å vissa orter spelades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
