- Project Runeberg -  Folklig Kultur / 1940. Årgång V /
21

(1940-1942)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARBETET I MUSIKCIRKLARNA

ta kan pianostämman — och när man så
hava kan — harmonistämman ersätta
blåsargrupperna. Denna regel får
emellertid inte dragas för långt. När det
gäller t. ex. en buren oboemelodi, kan det
ofta vara fördelaktigt, att avstå från
kontrastverkan och spela den på t. ex. en
fiol.

Detta är endast några få exempel på,
vad en musikcirkelledare kan stöta på
för problem, när det gäller arrangemang
för den besättning han har till
förfogande. Studiebreven ha därför till ändamål
att hjälpa cirkelledaren att ta ställning
till dessa och andra problem som t. ex.
tempotagning, frasering, fingersättning,
och i möjligaste mån söka hjälpa honom
lösa dem. Studiebrevet vill ge en kort
utredning om styckets form och stil och
de därtill hörande historiska fakta man
måste ta hänsyn till vid instuderingen.
Formanalysen ger ofta lösningen till
fraseringsproblemen och den lilla historiska
framställningen till vilka medel, som får
användas vid utförandet av ett visst
stycke. Det är ju givet, att ett kort
studiebrev endast kan behandla dessa
företeelser ytterst summariskt, men de kan
åtminstone ge honom en möjlighet att med
sig själv och sina kamrater diskutera
dessa viktiga och svåra problem. Vidare
diskuteras arrangemanget — hur mycket
därav, som kan användas i befintligt
skick och vad som är nödvändigt att
ändra i den eller den besättningen —- om
det eller det instrumentet är besatt eller
saknas o. s. v. Och slutligen vänder sig
brevet till varje stämma för sig —
diskuterar fingersättningar och stråkarter
med violinister, cellister och bassister,
ger blåsare anvisning, var de bör tränga
sig fram solistiskt eller dra sig tillbaka
för att släppa fram andra stämmor, vad
som till äventyrs bör uteslutas ur
stämman eller vad som bör sättas dit och
annat, som kan vara av intresse i varje
särskilt fall. Om altfiolstämman saknas i
arrangemanget ger studiebrevet även
ledning, på vad sätt man ur de stämmor,
som redan finnas tillgängliga, kan dra
ut en altfiolstämma. —
Stråkinstrumentens fingersättningar är en besvärlig-

fråga. På den punkten kan brevet i regel
endast ge mera knapphändig anvisning.
Det blir sedan konsertmästarens sak att
med ledning av dessa anvisningar i
detalj sätta ut en förnuftig och
verkningsfull fingersättning.

Hur breven i praktiken skall användas,
blir i hög grad beroende på cirkelns sätt
att arbeta för övrigt. Man kan ju tänka
sig, att cirkelledaren vid första
repetitionen tar upp brevet till behandling och att
dess detaljer diskuteras emellan
medlemmarna, men det är också viktigt, att varje
cirkelmedlem har sitt eget exemplar, som
han sedan i lugn och ro kan studera på
egen hand.

Typprogrammen är sammansatta efter
tre olika svårighetsgrader. Inom varje
program har vi sökt åstadkomma största
möjliga omväxling i fråga om olika
tids-och personstilar. I vart och ett av
typprogrammen förekommer verk av
förklassiska, wienklassiska och romantiska
mästare. Särskilt har programkommittén
gjort sig angeläget att få med en grupp
nordiska och enkannerligen svenska
verk. Samtliga nummer äro utförbara för
en besättning av fioler, violonceller och
piano, men arrangemangen uppta i regel
också flöjt, klarinett, trumpet och basun
samt harmonium. För att erhålla
omväxling i besättningen samt för att inte hela
ensemblen skall behöva arbeta på hela
programmet, vilket för många cirklar
blir väl ansträngande, har i varje
pro-graf insatts ett eller annat nummer för
två resp. fyra fioler eller stråkkvartett.
Tredje typprogrammet upptar även ett
nummer med unison kör nämligen
Rangströms Bisp Thomas frihetssång. Om
tillgång till en god baritonist finnes, kan
kören ersättas med en solist. Eljest
torde det väl knappast någonstans vara
omöjligt uppbringa en kör som kan öva
in numret unisont.

Studiebreven bör och kan naturligtvis
inte ersätta ledaren. Däremot torde de
kunna ge såväl denne som
cirkelmedlemmarna för övrigt en icke oväsentlig hjälp,
som även kan vara till nytta vid
kommande uppgifter.

Sven E. Svensson.

21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:32:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folklig/1940/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free