Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLVETANDE GUIDE
la verk och noterat vilka vägar
eller ställen alla dess personer —
betydelsefulla som obetydliga
vandrat eller stannat vid. Och så
vandra medlemmarna under
lämpliga årstider dessa vägar och stanna
på dessa ställen. För dem blir
Dickens mera än en bladlus. Tänk
vilken oändlig tjusning det skulle
vara att steg för steg få vandra i den
illustre Mr. Pickwicks fotspår! För
min del har jag försökt endast en
gång, och detta i mycket begränsad
omfattning. Det var icke Mr.
Pickwick, jag ville nå, utan en nästan
lika förnämlig herre, Mr. Tony
Weller, gift med en krögaränka
("Beware o’ Widders ...’), och far
— i ett tidigare äktenskap — till en
odödlig figur: Sam Weller. Mrs.
Weller var värdinna på värdshuset
Markisen av Granby i Dorking. Dit
lockades jag av olika skäl. Jag hade
upplysts om, att den krog, som nu
heter Vita Hästen, var det
näringsställe, som på Mr. Pickwicks tid bar
samma gloriösa namn som hertigens
av Rutland främste arvinge. I Vita
Hästens krogsal upplevde jag
intensivt Mr. Weller d.ä:s glödheta
ordbyten med Mrs. Weller och den
röd-näste predikanten Mr. Stiggins. Den
senares fall — som började på
Markisen och slutade på ett annat ställe
— var för mig ett aktuellt drama
på Vita Hästen i Dorking, Surrey.
Några år efteråt skrev jag från
Göteborg till den nuvarande värden
på Vita Hästen och bad om
närmare upplysningar om krogen samt
om några fotografier. Jag tänkte
nämligen skriva en artikel om
stället. Snart kom ett artigt, av litte-
raturhistorisk kunskap bräddfullt
svar, vars slut löd ungefär så här:
"Ärade herre ... Det troddes länge, att
The White Horse i Dorking är samma
värdshus som The Marques of Granby i
The Pickwick Papers. En noggrann
forskning, som pågått under diverse
årtionden, har visat att detta är en oriktig
uppfattning. Ingen beklagar detta mera
än jag, värdshusets innehavare. Men jag
vill i förtroende säga Eder, min högt
värderade herre, att det icke gör så mycket.
Ty så länge folk tror att Vita Hästen är
identisk med Markisen av Granby, så har
jag gäster på min krog. Jag kan icke
hjälpa, att folk icke vill tro annat.
Vidskepelsen är alltid starkare än sanningen,
och av detta påtagliga förhållande drager
alltjämt Eder ödmjuke tjänare en
blygsam tribut. Nästa gång Ni kommer till
Dorking skall det bli mig ett nöje att
förena mig med Eder i en skål för vår
gemensamme vän Mr. Tone Weller."
Efter detta kan ju tyckas, att jag
i fåvitsko besökt Vita Hästen i
Dorking. En sådan slutsats är
emellertid absolut felaktig. Vita Hästen är
ett förnämligt näringsställe i
gammaldags stil. Det hade mycket väl
kunnat vara Mrs. Wellers Markis ...
Och för mig intensifierade det de
aldrig glömda scenerna från
Pick-wickklubben. Det vore oresonligt
att kräva mera. Sådana feltag får
man smälta. En allt mer exakt
litteraturforskning utesluter dem undan
för undan. Det viktigaste är:
Markisen av Granby fanns i Dorking, till
på köpet i närheten av Vita Hästen
—i orten är icke stor —, och hela
stämningen från Dickens’ bok lever
kvar. Man skall icke göra hela livet
till en additionstabell. Får man en
visuell bekräftelse på sina inre
upplevelser, kan man vara tacksam,
även om den bekräftelsen senare
skulle visa sig vara — en fantasi
med sanningen bakom.
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
