Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RICKARD LINDSTRÖM
En verkligt läsvärd roman skall
vara tjock och detaljerad. Man
skall i bokstavlig bemärkelse
kunna vandra omkring i den och
känna sig hemma. Och när man slutat
den, skall man ha en värk i själen,
en värk av längtan till allt det, som
man upplevat i författarens
sällskap. Knappast någon
romanförfattare motsvarar i högre grad än
Ho-noré de Balzac detta fulländade
ideal. Måltidsvanor,
bostadsförhållanden, livsformer och övriga
begärelser hos sina personer avslöjar
han in i det minutiösa. När man läst
César Birotteau, Eugénie Grandet,
Kusin Pons och Pappa Goriot, har
man en intim kännedom om adelns,
borgerskapets och kurtisanernas liv
på hans tid. Man blir fullproppad
av faktiskt vetande — om man
läser på det rätta sättet. Balzac gav
mig en föreställning av Paris’
stadsplan långt innan jag kom till denna
stad. Jag läser i Kurtisanernas liv,
att "Rue de Langlade och
kringliggande gator vanpryda Palais Royal
och Rue de Rivoli". Min främsta
iver när jag första gången kom till
Paris var att taga reda på, varför
Rue de Langlade vanpryder Rue de
Rivoli. Jag var också mycket
angelägen om, att få veta hur Rue
Tait-bout, där kurtisanen Esther bodde,
såg ut och var den låg. Ganska snart
blev det klart för mig, att det icke
går att läsa Balzac utan att ha en
karta över Paris på bordet bredvid
boken. På det sättet lär man sig
säkrast Paris’ geografi. Ljusets stad
är oförändrad i sitt innanmäte. Den
som har Balzac i sitt hjärta kan
Paris’ stadsplan på sina fem fing-
rar. Jag mötte en gång i Paris
deltagarna i en svensk billighetsresa.
De sågo uttråkade ut. När jag kom,
frågade jag, hur de haft det. "Vi
hade hört talas om det och det,
men ingenting fingo vi se", var
svaret. Felet var att de ingenting visste
på förhand. De hade icke läst
Balzac!
Efter ett dussin försök har jag
äntligen kommit igenom Alfred
Döblins berättelse Berlin
Alexan-derplatz. Det är en dålig berättelse,
som jag icke vill uppmana någon
att läsa. För övrigt har dess
aktualitet vissnat bort. Den är ett
ögonblicks verk, som icke har något att
säga för längre tider. Skall den
läsas med någon smula behållning,
kan detta emellertid icke ske utan
med hjälp av en karta över Berlin.
Vilken dödlig själ i Sveriges land
kan utan denna karta begripa
följande rader: "Spårvägslinjen n:r
68 går över Rosenthaler Platz,
Wit-tenau, Nordbangården, Sjukhuset,
Weddingplatz, Stettinerbangården,
Rosenthaler Platz, Alexanderplatz,
Strausberger Platz, Frankfurter
Al-lee, Lichtenberg,
Herzbergehospita-let." Jag skall icke sätta mig på
mina höga hästar inför Alfred
Döb-lin, som i vissa stycken otvivelaktigt
är en ganska talangfull skrivare. I
ali ödmjukhet kan jag med Charles
Lamb säga: "Jag lider icke av
någon överdriven avsky. Shaftesbury
är icke för hög för mig, ej heller
står Jonathan Wild för lågt. Jag kan
läsa allt, som jag kallar en bok.
Dock finns det ting, som ha
skapnad av en bok, ehuru jag icke vill
erkänna den såsom en sådan."
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
