Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bild och bildning
En film-mans reflexioner inför den aktuella propagandan
för boken
Av ARNE BORNEBUSCH
" krift kallas i gemensam
be-^^ teckning de bilder eller
tec-ken, varmed människorna
kunna meddela sig utan
användande av ljudet som förmedlingslänk."
Denna gamla definition, som
användes i så många tryckeriers
stil-provsböcker, säger egentligen en
mycket chockerande sak. Den är
innerst inne en skonsam formulering
av det brutala faktum, att det
skrivna (tryckta) ordet är ett surrogat,
som tillgripes, när människor inte
kan meddela sig med varandra på
annat sätt. Det tillgripes också, när
det gäller att åt eftervärlden bevara
något på ett tillförlitligare sätt än
det som den muntliga traditionen
kan erbjuda. Men likafullt är
skriften en ersättning. Det sagda är
tru-ismer men chockerande truismer.
Många, som har sitt magra levebröd
av författeri, opponerar sig säkert
våldsamt. De s.k.
intellektualister-na opponerar sig också, ty med
in-tellektualism menas ju, att man vet
för mycket i förhållande till sin
intelligens ...
Ordet är ett medel för människor
att meddela sig med varandra. Och
ordet, isynnerhet det levande ordet,
det som springer direkt ur
människans strupe och munhåla,
besitter en väldig kraft. Det levande
ordet, talat eller sjunget, har större
suggestiv verkan än det skrivna
eller tryckta. Med dess hjälp har
andliga och världsliga välden byggts
upp eller störtats.
I begynnelsen var ordet...
varför skulle inte detta slitna
citat komma med här, när det
inflikas i så många sammanhang, där
det passar sämre. Är man
teaterregissör med sinne för pittoreska
uttalanden, säger man som nyligen
skett, att ordet icke var i
begynnelsen utan pantomimen. Har man
däremot sinne för konkreta utsagor,
formulerar man det så, att i
begynnelsen var den av ögat
uppfattade bilden. Om vi förutsätter, att
mänsklighetens ur-stamfader inte
ltunde frambringa annat än ett
begränsat antal läten, som i så fall var
en primitiv form för det talade
ordet, eller om vi förutsätter, att han
var stum, så måste vi säga, att den
pantomim han eventuellt var
nödsakad att utföra för att visa vad
han önskade hade varit menings-
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
