Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENINGS- OCH MÖTESKULTUR I FOLKBEREDSKAPENS TJÄNST
andra den hänsynsfullhet mot dem
som vill vara mottagare av dessa
värden, som man är skyldig visa
även om man inte själv gitter ta
emot. Också den som av ett
föredrag inte tar emot några
intellektuella eller moraliska impulser, den
som helt enkelt slöar sig igenom
det, har lärt sig något värdefullt om
han fått klart för sig att man inte
får störa andra som vill ta emot
och inte får nedsätta förmågan att
ge hos den som talar.
Låt mig nu få sticka in en
parentes. I fråga om föredragen anser
sig talaren ha rätt att ställa sådana
krav på publiken som jag nu fört
fram. Han gör det visserligen inte
för egen skull utan för åhörarnas
skull, och därför har han verkligen
rätt att göra det. Men han måste
naturligtvis också ställa krav på sig
själv. Inte bara och självklart att
innehållet i hans föredrag skall
vara väl genomtänkt och
disponerat utan också att det skall vara
klart och enkelt uttryckt. Med
andra ord: han skall tala och tala
naturligt, inte bara stå där och läsa
innantill, kanske dåligt, någon
slags bedrövelsens kanslisvenska
som kanske passar i ett kansli, det
vet jag inte, men absolut inte i en
talarstol.
Att passà tiden.
Men det finns annat, som hör till
möteskultur. Dit hör viljan och
förståndet att passa tiden. Det
händer att talaren får vänta inte bara
den "akademiska" kvarten utan
både två, tre eller fyra kvartar. Publi-
ken kommer, men en halv eller en
hel timme för sent. Sådant händer
ju mest i avlägsna bygder, där man
inte är så van vid föredrag, men det
kan ha blivit en vana också på
andra håll om vederbörande
arrangörer gång efter gång faller undan
för slarv och slöhet. Börjar man
däremot att hålla tiden, så går det
att vänja folk vid det också. Den
som slarvar bör veta att han visar
hänsynslöshet mot de ordentliga
som passar tiden och får vänta på
solarna.
En talare kommer på den utsatta
tiden till en lokal. Så småningom
kommer den ene efter den andre,
men besökarna, ungdomen främst,
ställer sig och hänger ute på bron
eller i förstugan eller om de sätter
sig så gör de det så långt bak i
lokalen som möjligt är. När talaren
äntligen skall börja kanske han får
truga in ståpubliken i farstun och
sedan tala för tomma bänkar med
en gles krans av åhörare efter
väggarna, en publik som delvis
placerat sig där för att inte bli för
mycket störd av talaren. Den
intima stämning som det kunde bli
xned en liten publik som samlas
kring talaren infinner sig inte utan
talaren får anstränga sig för att
försöka få panelhönsen med sig. Men
det må man ha rätt att säga: den
slags blygsamhet som visar sig hos
åhörare av denna paneltyp är
ingenting värd — den är helt enkelt
oförstånd.
Våra folkföreningar har en
viktig uppgift att införa mera av
verklig möteskultur. Det är inga
bisaker, inga formsaker. Punktlighet i
283
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
