Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERA TURSPEGËL
LOUIS GOLDIN G: Mr
Emmanuel. Lindblads. Kr. 7: 50.
Louis Golding har med sin nya roman
Mr Emmanuel givit ännu ett bidrag till
den skönlitteratur, som speglar tidens
vånda och därmed hör till den
dokumentariska. Konstnärligt sett har boken
sina brister, men den talar ett språk och
tolkar stämningar för vilka det
konstnärliga uttryckssättet inte är huvudsaken.
Den är ett plågans skri, ett bland de
många vittnesbörden om och
anklagelserna mot den destruktiva anda, som
hotar för alla —• inte blott för en viss
grupp eller ras — livsviktiga värden.
Mr Emmanuel är en några och 60 år
gammal jude, bosatt vid Magnoliagatan i
den engelska staden Doomington och
engelsk medborgare, ehuru född i RyssT
land. Han lever i lugn och ro och skall
just som pensionsmässig lämna sin tjänst
i barnavårdsnämnden för att bege sig till
sin son i Palestina. Av en händelse
kommer han i förbindelse med några
icke-ariska flyktingsbarn från Tyskland och
tar sig särskilt an en av dem, en pojke
vars fader skjutits under ett
"flyktförsök" och som håller på att gå under av
förtvivlan över att inte få något
livstecken från sin moder. Mr Emmanuel
beslutar sig för att bringa klarhet i saken och
reser till Tyskland för att själv spåra
upp Bruno Rosenheims moder. Han möts
inte med någon entusiasm hos sina
ras-fränder i Berlin, och myndigheterna
fästa sig inte vid hans engelska pass. I
stället blir Mr Emmanuel nästan
omedelbart häktad såsom misstänkt för
spioneri, får genomgå
koncentrationslägerkuren och sitta några månader i
Moabit-fängelset, anklagad för delaktighet i ett
mord på en nazistisk funktionär
utomlands. Han blir fri först tack vare
ingripande från en gammal vän, en judisk
älskarinna åt en hög nationalsocialistisk
partifunktionär. Genom henne får han
också klarhet i det mysterium han sökt
lösa. Brunos mor lever, men hon har
blivit ariskt omgift och är död för sin
son.
Dikt och verklighet smälter i Goldings
roman samman till en tidsskildring, som
inte lämnar läsaren likgiltig trots att
tiden vimlar av tragedier av ännu mera
gripande slag. Mr Emmanuel talar i
deras namn som lidit tortyr, förföljelse och
hemlöshet, och bär vittnesbörd om det
tunga öde som vilar över mänskligheten
i dag.
C. H. J.
MATHS HOLMSTRÖM: Afrika
runt. 111. Bonniers. Pris
9:50 kr.
Färden är väl inte i och för sig så
värst originell, men Holmström är
faktiskt ingen dålig reseberättare, vilket gör
att t. o. m. en ganska alldaglig resa blir
njutbar för läsaren, då han får sköta om
beskrivningen. Rutten går från Marseille
—• ja ursprungligen från Sverige förstås
— över Alexandria, Kairo, uppför
Nilen, genom de engelska kolonierna och
mandaten ned till Kapstaden och
därifrån med båt hem till Sverige igen. Det
är alltså inga obanade stigar förf.
trampat, även om det väl icke är alltför
vanligt att någon gör just denna turen, men
han har förmåga att se och uppleva
ganska mycket också på en helt ordinär
ångbåt eller i en järnvägsvagn.
Man borde väl vara tacksam, då en
reseskildrare i sin berättelse spränger in
en del faktiska uppgifter om de länder
han besöker, så att läsaren också får en
ökad kunskap, får inte bara nöje utan
också nytta av läsningen. Men får han
det? Då själva resan skildras med så pass
mycken humor, som förf. verkligen
besitter, är det fara värt, att man "hoppar
över" de där mera tråkiga faktiska
uppgifterna. Stilen brytes på ett icke
alldeles lyckligt sätt och ingen lär sig väl
fakta ur en bok som denna eller faller
på den idén att använda den som
uppslagsbok. Bestämt skulle den vunnit på
att få ha varit mera ren reseskildring.
Förf. är ingen tyskvän. Ideligen
kommer han tillbaka till tyskarnas
olämplighet som kolonisatörer och hur ogärna
infödingarna skulle vilja ha dem tillbaka.
Det är kanske rätt, men säger man inte
lätt sådant som man tror ska passa de
styrande? Det är visserligen högst
sannolikt, att ett tyskt styre skulle bli
hårdhänt, så i och för sig är uppfattningen
nog riktig, men bevisningen håller
knappast. Nåja det är en detalj i det hela,
som inte förtar bokens goda sidor.
Tråkigare kan man i varje fall ha än att fara
Afrika runt i förf:s sällskap.
Al Vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
