Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERA TURSPEGËL
VILLA CATHER: Skuggor
över klippan. Hugo Gebers
förlag 1940. Haff. 7: 50, inb.
11:—.
Villa Calher har ofta nämnts som
nobelpriskandidat och i U.S.A. räknas hon
som en av de främsta i den äldre
författargenerationen. På svenska finnes
redan fyra romaner av hennes hand. Den
nyutkomna, Skuggor över klippan, anses
som en av författarinnans bästa verk.
Den är en historisk skildring och
behandlar de franska kolonisternas liv i
Kanada speciellt i staden Quebec under
slutet av 16- och början av 1700-talet,
alltså under Ludvig XIV:s regering.
Ett relaterande av bokens handling
kan på intet sätt göra den rättvisa. Den
har ingen som helst yttre spänning,
författarinnan berättar stilla och med djup
inlevelse i tidsmiljön om nybyggarstaden
vid S:t Lawrencefloden, om dess kyrkor
och kloster, och om dess invånares
andliga och världsliga liv. Ett band håller
dessa kolonister samman, längtan till
Frankrike och de anhöriga som stannat
kvar där. Endast under den korta
sommaren ha de förbindelse med hemlandet
och ett brev tar då i bästa fall sex
veckor.
Huvudpersonerna i romanen är
apotekaren Euclide Auclair och hans tolvåriga
dotter Cécile. Auclair är en meditativ
natur, som i det karga nybyggarlandet
söker bibehålla hemlandets förfinade
kultur. I Cécile har författarinnan skapat
ett intagande flickporträtt. Det vilar
något av roccocco över hennes sirliga
väsen och gestalt, trots ali hennes praktiska
huslighet och starka ambition att ge
faderns liv den rätta inramningen.
Villa Cathers berättarkonst är ytterligt
förfinad och nyanserad och de mest
vardagliga ting och händelser får över sig
ett ogripbart skimmer, som kommer den
att likna luftigt, utsökt pastellmåleri. I
Skuggor över klippan har författarinnan
levande och historiskt trovärdigt
framställt ett stycke franskt pionjärliv och
hon har på ett lyckligt sätt gjort sina
gestalter helt nutida i sina problem,
samtidigt som hon givit dem och deras
omgivning en lätt touche av något förgånget,
vilket ger romanen en särskild charm.
Arne Ström.
Prisroman.
ESTER LIN DIN: Tänk om
jag gifter mig med prästen!
Hökerbergs. Pris 10:— kr.
En problembok som fått första pris i
en stor tävlan. Lärarinnan i en socken
någonstans bor ensam i sitt ruskiga
skolhus, trotsar opinionen och föder sitt av
fadern -— här prästen-kyrkoherden —
övergivna barn och begär att få ha kvar
sin plats och sitt barn därjämte, det är
ämnet, problemet. Den som har låtit söva
sig av alla ord om t. ex.
sociallagstiftning, moderskapsförsäkring,
barnavårdsväsende, folkbildning m. m. får sig nog
en funderare då man läser denna bok.
Man förstår att det finns gott om sköna
teorier, men verkligheten är fortfarande
bister medeltid nästan.
Vad säger t. ex. våra
folkbildningsorganisationer om följande: Lärarinnan
skaffar ett litet barnbibliotek till skolan,
mest sagor. Pastorn måste då på
kommunalgubbarnas begäran lysa ut ett
opinionsmöte, där detta vådliga tilltag
diskuteras. Visserligen segrar lärarinnan och
barnen får behålla sina böcker. Men
ändå! Finns det många sådana vrår som
tillsammans bilda ett andligt
Lort-Sveri-ge? Eller är Vikarlunda ett undantag?
Man får väl hoppas det senare. Man
misstänker författarinnan, ty man
märker under läsningens gång att hon har
stora möjligheter att slå över. Att skildra
så som det passar hennes syfte. Här är
syftet att måla mannen så stygg som
möjligt. Ibland osar det Strindberg av
sidorna.
Som kvinna bör man ju tycka att
mannen tål allt han kan få. Men då grälet
könen emellan legat nere en tid i
litteraturen, märker man, då det kommer opp
igen, att man har gått och ledsnat på det.
Det verkar förlegat nu.
Världen har blivit så bister att det tar
emot att tjata över ämnet: Är hon bättre
än han eller tvärtom? Man längtar efter
syntesen: Vi två! Den är ju också på väg
både i livet och litteraturen.
Med denna reservation, och några till,
måste man medge att Ester Lindins bok
är så bra, att det varit skada om den inte
kommit till. Den är skriven med
strålande gott humör, den är aldrig tråkig, den
river läsaren med sig vare sig man
reserverar sig eller inte. Den väcker och
eggar till diskussion. Språket är
emellanåt så friskt att man riktigt njuter. Men
så kommer mitt i allt det fina en jargong
som stör. Och man märker att förf. till
varje pris vill undvika vanligt bildspråk,
komma med något nytt och originellt.
Detta är endast lovvärt. Men det är för-
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
