Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M. E. Soltykov
Människoskildrare och samhällskritiker
Av JOHANNES EDFELT
I.
Samhällsförhållandena i
adertonhundratalets Ryssland voro
som var man vet till den grad
efterblivna och bemängda med
skriande orättvisor, att det inte är
något under att den ryska
litteraturen under detta sekel blir av
övervägande socialt kritisk art. Dåtidens
Ryssland erbjöd ett vidsträckt fält
för satir, och vi se också hur så gott
som alla de stora ryska författarna
ställa sina krafter i
samhällsutvecklingens tjänst genom att i satirens
form angripa de ofta
himmelsskriande förhållanden på storgodsen
eller inom ämbetsmannavärlden.
Det gäller stora författare som
Gri-bodjedov och Gogol. Det gäller
också M. E. Saltykov, en av den ryska
litteraturens största satiriker och
därtill en gestaltskapande diktare
och människoskildrare av högsta
rang, hos oss mindre känd än
exempelvis Gogol och Gorki men som
dessa en av den klassiska ryska
litteraturens mest fascinerande
gestalter.
Saltykov, som skrev sina flesta
verk under pseudonymen Sjtjedrin,
brukar av en del ryska kritiker ofta
jämföras med ingen mindre än
Jo-nathan Swift. Men sådana
jämförelser äro i allmänhet haltande, och
om denna kan man säga, att den
rymmer en viss sanning, om också
långt ifrån hela sanningen. Några
egenskaper äro onekligen
gemensamma för den ryske författaren
och den engelske mästaren i
drabbande satirisk teknik: mörksynen,
den hårda och oböjliga
obarmhärtigheten då det gäller att komma
samhällelig ruttenhet och
abderi-tiska kråkvinkelförhållanden till
livs ha de gemensamt. Och likaså
förete de ett gemensamt drag
däruti, att de ofta välja fabeln och
parabeln, liknelsen och allegorien som
klädnad för sina syften.
Men långt mer säger man nog om
Saltykovs egenart och ställning, om
man sätter in honom i hans ryska
historiska sammanhang och anger
hans plats som länk i den kedja den
323
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
