Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES EDFELT
ryska adertonhundratalslitteraturen
bildar. Man ska då finna, att han
intar en högst markant
förmedlar-ställning mellan å ena sidan Gogol
(från vilken han på ett mycket
personligt sätt för traditionen vidare),
å andra sidan Dostojevskij, som
han alldeles tydligt förebådar i
skildringen av andliga
sjukdomstillstånd av patologiska
individualite-ter. Mellan Döda själars och
Ras-kolnikovs två stora diktare har
alltså Saltykov sin naturliga plats.
Sjtjedrin vann sin berömmelse
och grundlade sin position som rysk
klassisk berättare genom sina
skarpsynta, orädda och sprakande
intelligenta skildringar av det
tsaristiska samhällets alla utväxter och
skriande missförhållanden under
perioden 1855 till 1885, sannerligen
inga ljusa decennier i det ryska
folkets historia. Sina ryktbaraste
sociala satirer utgav han under
1860-och 1870-talen. Som ytterst få andra
ryska samhällssatiriker vet
Sjtjedrin att kasta en obarmhärtigt skarp
och avslöjande belysning framför
allt över det ryska byråkratiska
systemets alla dammiga vinklar och
vrår. De korrumperade och av
slentrianen förfäade ämbetsmännen
ställer Sjtjedrin utan förbarmande
mot väggen, med infernaliskt hån
gisslande lumpenheten i hela det
gigantiska och mögliga system, vars
tjänsteänder de äro. De
förbättringar av detta system, som vid denna
tid föreslagits av "utopisterna" och
andra om samhällsutvecklingen
nitälskande, hade alla så småningom
hamnat i papperskorgen och de
ryska papperskvarnarna och ämbets-
verken skulle ännu i långliga tider
mala och arbeta efter samma
föråldrade och hårresande riktlinjer
som förut. Det var alltså ett system,
där de lägre tjänstemännen
hunsades av de högre, där korruptionen
hade sin högborg och där
undersleven hörde till tingens ordning. Att
rikta sina pilar mot denna ordning
blev för Saltykov, liksom tidigare
för Gogol, en kardinaluppgift. Med
gnistrande talang realiserade han sin
satiriska uppgift redan i sitt första
betydande litterära verk, nämligen
Guvernementsskisser. (Ett urval av
dessa föreligga i svensk
översättning av Alfred Jensen under titeln
Småstadsliv.) Det är en mycket
egendomlig berättarkonst, som
Saltykov här utvecklar. De bisarra och
burleska inslagen äro så stora, att
helhetsintrycket blir fantastiskt.
Med oerhörd skärpa hugger
författaren in på de ruttna
ämbetsförhål-landena i de ryska guvernementen.
Det är samma värld han skildrar
som Gogol i Revisorn: efterkomna
småstadsförhållanden, dammiga
perukstockar, korruption och
hyckleri. Guvernementsskisserna ha
tillkommit ungefär två årtionden efter
Gogols dramatiska satir, men
Salty-kovs angrepp var lika befogat. Det
skulle inte ha mist något av sin
aktualitet ens vid sekelskiftet. Det kan
var och en utläsa av Tjechovs
berättelser med motiv från det ryska
landsorts- och småstadslivet. Och
lika klarsynt som sedermera
Tjechov såg Saltykov var skon
klämde, pekade på de abstrusa
sociala orsakerna till den förfärande
stagnationen i de ryska guverne-
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
