Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M. E. SALTYKOV
mentsstädernas stora ankdamm.
Emellanåt kan han inte undertrycka
ett naket skri av bitterhet, av så
mycket större verkan, därför att det
frampressas så sällan: "Vad har
man för möjlighet att utveckla sig,
när tankens horisont är så eländigt
begränsad! Vilken möjlighet att
tänka, när ingenting runt omkring
manar till tänkande!"
II.
Det är emellertid först och främst
med den stora romanen
Familjen Golovljov som Saltykovs namn
är förknippat. Denna bok torde
också vara den mest lättillgängliga i
hans produktion. Romanen utgavs
år 1880, men händelserna utspelas
strax före och efter livegenskapens
upphörande i det ryska riket. Den
handlar, i korthet uttryckt, om en
rysk adelsfamilj och dess gradvisa
förfall. Med oblidkelig realism och
med en demonisk skärpa och
intensitet visar Saltykov hur
livegenskapens system och princip inte bara
är fördärvliga för härskaren över
så och så många "själar" utan
också naturligtvis för de livegna
själva. Temat tillhör den ryska
ader-tonhundratalslitteraturens mest
omhuldade. Men sällan har det
framförts med större kraft och
åskådlighet än av Saltykov i detta hans
mästerverk.
Läsaren föres av Saltykov till
godset Golovljogo, vars härskarinna är
den sextioåriga Arina Petrovna.
Hennes girighet gränsar till det
otroliga, men samtidigt är hon en
utpräglad kraftnatur, som med
välberäknad ekonomisk strategi
samlar i lador och på kistbottnar, under
långa och arbetsamma år lägger
skärv till skärv. Hennes man
däremot är en degenererad och
förfallen människa, en lätting som
förnöter sin dag med versskriverier
och pompösa deklamationer. Hatet
mellan dessa båda i äktenskap
förenade människor kunde knappast
vara mera intensivt, och huset
genljuder snart av ständigt
återkommande och ständigt allt häftigare
gräl, där de föraktfulla epiteten
hagla: "Mannen kallade hustrun
’Häxan’ och ’Djävulen’, hustrun
åter benämnde mannen
’Väderkvarnen’ och ’Den stränglösa
bala-lajkan’. Under dessa
omständigheter hade de levat tillsammans i mer
än fyrtio år, och aldrig hade det
fallit vare sig den ena eller den
andra in, att ett dylikt liv i sig
innebar något onaturligt."
Kring Arina Petrovna tätna
ålderdomens skuggor. Ali hennes
diktan och traktan har gått ut på att
sträva för sig och sin familj. "Hela
sitt liv hade hon byggt upp
någonting, kämpat för någonting, och det
föreföll henne nu, som om hon
kämpat mot ett spöke. Hela sitt liv
hade hon alltid haft ordet ’familjen’
på sin tunga, i familjens namn hade
hon straffat somliga, belönat andra.
I familjens namn hade hon
underkastat sig försakelser, plågat sig,
stympat hela sitt liv, och plötsligt
visade det sig, att just denna familj
för henne icke existerade! ’Herre
Gud! Är det månne så för oss alla?’
tänkte hon oupphörligt."
325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
