Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES EDFELT
Hur skulle hon också kunna
känna det på annat sätt då hon
skärskådade sin familj. Arina Petrovna
har tre söner, men alla äro de
murkna skott på en stam som en
gång varit frisk och livskraftig: de
äro alla offer för en degeneration
och ett moraliskt förfall utan like.
Stefan Golovljov, i allmänhet
benämnd "Dumskallen", den äldste
av hennes söner, återvände till
godset, sedan han komplett misslyckats
på ämbetsmannabanan. På
Golov-Ijovo framlever han sina
återstående år, snäst och sparkad, i vodkans
och lungsotens tecken. Paul
Vladi-mirovitj är av hårdare virke: det
mest framträdande draget i hans
karaktär är en sjuklig känsolöshet.
Han har av modern tilldelats godset
Dubrovino, och där framlever han
sitt hafsiga liv, förtärd av en enda,
allt uppslukande känsla: hatet till
brodern Porfyrius, gemenligen
benämnd Juduschka eller
"Blodsuga-ren". Denne är likväl
praktexemplaret i denna dyrbara treklöver. I
sitt mänskliga förfall är han en
nästan respektingivande figur.
Salty-kov visar bäst kvaliteten hos sin
konst i teckningen av denna
reptil-artade gestalt. Han har lyckats göra
själva det mänskliga monstret inte
bara trovärdigt och gripbart
åskådligt utan hart när imposant.
Juduschka är ett enda knippe
smilande girighet och äckligt fromleri. Och
likväl är han en människa,
olycklig, trasig och avskyvärd på samma
gång. Den ryska klassiska
litteraturen, som likväl har att förete så
många bisarra och skräckinjagande
gestalter, rymmer få lika förskräck-
liga porträtt. Människan i sitt
förfall, människan som parasit har
sällan blivit föremål för mer
inträngande och infernaliska studier
än denna.
I klara verba ger Saltykov själv
en karakteristik av Porfyrius och
hans specifikt ryska grobotten. Han
är visserligen en hycklare, som
bitit huvudet av skammen, men man
skall inte därför dra den slutsatsen
att Juduschka var en hycklare i till
exempel Tartuffes mening, "eller
någon samtida fransk borgares, som
breder ut sig över
samhällsförhållandena. Nej, även om han var en
hycklare, så var han en hycklare
av äkta rysk art, det vill säga helt
enkelt en människa i avsaknad av
varje moralisk regel och okunnig
om varje annan sanning än den,
som finnes angiven i elementära
föreskrifter. Han var okunnig utan
gräns, en ränksmidare, en lögnare,
en pratmakare, och till på köpet var
han rädd för djävulen. — Intet
omdöme oroade honom, ingen oblyg
blick upprörde honom —
följaktligen fanns också ingen anledning till
självkontroll. En oordentlighet utan
gräns utgjorde det förhärskande
draget i hans förhållande till sig
själv. För länge sedan hade denna
fullständiga frihet dragit honom
från varje som helst moralisk
begränsning och anammat honom."
Det är denna överloppsfigur
förbehållet att under lismande
inställsamhet och det gemena fromleriets
mask tillvälla sig makt över,
systematiskt skinna sina underlydande
och anförvanter, ja, till slut
ut-blotta sin egen mor: förgrämd
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
