Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS BEYER
knäcken. Av underordnad betydelse blir
att hon kommit att besvara hans kärlek
och hellre dör än fortsätter ett liv som
blivit meningslöst för henne. Det
melodramatiska och "populära"
dubbelsjälvmordet har av en driven pjäsförfattare
tagits upp som yttre motiv för ett drama,
vars egentliga innebörd är den moderna
kampen mellan demokrati och diktatur.
Samma problem kommer igen med
större allvar och vidare perspektiv i
Maxwell Andersons hittills senaste
skådespel, "Key Largo", som nyligen givits i
en utmärkt föreställning (av Alf Sjöberg
och med Lars Hanson, Inga Tidblad och
Georg Blickingberg i huvudrollerna) på
Dramatiska teatern. Här är alla
tanketrådarna samlade i diktarens
pessimistiska åskådning, som han redan för tio
år sedan — i "Elizabeth the Queen" —
uttryckte i den bittra satsen: "Det är
råttorna, som ärver jorden!"
En mästerlig prolog för oss in i det
spanska kriget vid en tidpunkt, då
republiken ännu kämpar med förtvivlans mod
men nederlaget inte är långt borta. En
grupp frivilliga har fått order om att
försvara en höjd för att betäcka de egna
truppernas återtåg. De vet att de skall
dö — men dör hellre än förlorar sin
tro på friheten. Blott en av dem,
irländaren King McCloud, ger sig i väg,
besluten att rädda livhanken, med den
påföljd att han råkar vilse i natten och
tvingas att ta värvning hos Franco.
Det är denne förrädares kamp efter
krigets slut för att komma till klarhet
över sitt liv, återvinna sin självaktning,
få frid med sig själv, som är dramats
huvudmotiv. Hans pilsgrimsvandring för
honom till ett litet samhälle — Key Largo
— vid Mexikanska viken, där det bor en
syster och en gammal blind far till en
av hans döda kamrater. Flickan har en
gång i hemlighet älskat honom. "Men
den jag älskade, har stupat i Spanien",
säger hon, då hon har hört hans tunga
bikt. Först efteråt går det upp för
honom, att denne man är hans själv, att
det finns en kvinna, som trott på honom,
och som fortfarande är beredd att tro på
honom. I samma ögonblick förvandlas
King Mc Cloud, återvinner sin själsstyrka
-—• och ger sitt liv i kampen mot en
gangsterliga, som gör kusten osäker.
Det är samma tanke, i vilken
"Win-terset" och "The masque of Kings"
mynnar ut, att i en tid av gangstervälde går
det inte att leva som hederlig man. Men
så länge det finns en människa, som kan
dö för friheten och humaniteten, har vi
ännu en möjlighet att tro på en framtid
för mänskligheten. Denna tanke på det
ideella offrets nödvändighet är
emellertid här — i "Key Largo" — kombinerad
med en utvecklingstanke, som framföres
av den gamle vise fadern, som förlorat
sin syn i kampen mot Primo de Rivera
och sin son i kampen mot Franco — och
nu lever i mörkret med en siares
hemlighetsfulla insikter. Det kan hända,
säger han, att kvinnorna har en instiktiv
förmåga att välja de rätta fäderna för
sina barn och därigenom föda "ett
släkte, som vågar betrakta stjärnorna".1
Men i den tid vari vi lever kan endast en
man med döden bevisa sitt
människovärde —- och det är de levande, som skall
föda den kommande generationen. "Du
skulle ha levat!" är flickans förtvivlade
slutreplik till den hon på en gång har
vigt åt livet och döden. Med denna
smärtfyllda paradox, som är olöslig,
slutar detta egendomliga och djupsinniga
drama.
Den dramatiker, vilkens produktion vi
här gått igenom, framstår i detta
ögonblick som teater diktar en framför
andra i vår tid. Det har därför sitt stora
intresse att ta del av den lilla dramaturgi,
som Maxwell Anderson själv skrivit som
en förklaring till sitt författarskap och
hans syn på teatern. Den ingår som ett
företal till "Winterset" och heter "A
Prelude to Poetry in the Theatre".
1 En liknande "erotisk darwinism"
återfinnes i Bernard Shaws raljanta
komedi, "Mannen och hans överman" från
1903.
384
f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
