Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURSPEGEL
Fredrik Ströms
levnads-minnen — årets
främsta memoarverk
Av HENRY PETER MATTHIS
Man kan nog fråga sig varför en så
ungdomlig sextioåring som
Fredrik Ström tar itu med att skriva sina
memoarer, medan han ännu står mitt
uppe i sin verksamhet som ordförande
i Stockholms stadsfullmäktige, politiker
och publicist m. m. Men när man sitter
med den väldiga boken i hand och
fördjupar sig i berättelsen om hans
"ungdoms strider", förstår man utan vidare
att allt detta rikhaltiga, samlade stoff
helt enkelt har pressat honom att
förtälja och förklara, skildra och föreviga
den av honom så varmt älskade, så
intensivt upplevda gamla värld, som nu ser
ut att gå sin förvandling till mötes.
Han har sannerligen rätt och skäl att
tala om sina minnen — när han nu tar
sig tid till det. Och läsaren har på sätt
och vis än större skäl att ta sig tid att
fördjupa sig i en bok som man
visserligen inte är färdig med på en enda fri
kväll eller natt. Ty det är en levande
bok. Den är inte bara mättad med stoff
från ett halvt århundrade och ett helt
kungarike. Den är rolig, färgstark och
intresseväckande — den är byggd på
dokument lika mycket som hågkomster,
skriver historia om saker och ting som
hänt på alla de stora folkrörelsernas fält,
och tecknar porträtt av en otrolig mängd
gestalter, personager eller masker som
uppträtt på tidens arena.
Historien börjar i en liten halländsk
gränsbygd, Breared östligast i
Sim-långsdalen, där hans fader levde som
lanthandlare och hemmansägare, måg till
socknens präst. Dessa första kapitel av
memoarerna är inte de minst roliga. Den
blivande ordspråkssamlaren växte upp
bland historieberättare och beundrade
trasklädda men vördnadsvärda original
som vandrade genom byn. Skildringen
Fredrik
Ström.
växer ut till en kärleksfullt gjord
minnesteckning av hembygden, en smula
romantisk måhända men inte mindre
läsbar för det. Ett känsligt sinne samlar
rikedomar med små och stora
upplevelser, och när dessa i livlig och lättläst
form delges läsaren, upplåtes den rika
stämningsvärlden också för denne, om
han annars är mottaglig och normalt
begåvad med fantasi. Fredrik Ström är en
medryckande berättare; man känner
hans glädje som både ung och äldre i
hans ord, han är ivrig, skrattar och
filosoferar om vartannat, blir
underhållande till och med när stoffet skulle
vara fakta om gamla sedvänjor och föremål
som nu kan utgöra katalognummer i ett
hembygdsmuseum.
Det viktigaste i denna skildring är inte
berättaren som barn eller hans äventyr
och stämningar från vaggan till
studentexamen — utan det är människorna som
han har sin väg emellan. Det vore från
denna synpunkt mycket att säga om
denna intagande barndoms- och
ungdomsskildring, som inte alis är egentligt
självbiografisk utan alltid omfattar hela den
brokiga tillvaron kring den upplevande
unge mannen. Levnadsskildringen blir
"Folket i Simlångsdalen" på nytt, på ett
annat sätt. Och detta går igen i
fortsättningen. Efter familjen, släkten och
bygdefolket blir det staden (Halmstad) och
skolan, kamraterna och lärarna, sedan
borgerskapet och tidningen
(Hallandsposten), där den blivande
socialistredaktören redan under skoltiden gör sina
journalistiska lärospån.
386
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
