Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAURITZ ENANDER
svensk skald, som själv visat många
prov på sin förmåga att skriva god,
förståelig och själfull poesi. Varför
han översatt nedanstående, är
däremot svårt att förstå.
Jag stiger upp i natten,
griper Sömnen vid strupen
och föser henne sakta bakåt
som den slampa hon är. •—
Är inte jag av kungligt blod?
Och är inte Natten
en tystlåten slav —
Sömnen
en frilla —
och Döden
Storvisiren,
som jag hotar med min rasande stolthets
kroksabel?
O, prinsessa,
O, min älskade!
Grubblande står jag vid fönstret
i månskenet —
ty i natt har jag drömt
om dina läppars kurva — ■—■ —
I ovan citerade artikel av dr Ollén
heter det bl. a.: "Lyrik i egentligaste
mening är gestaltad känsla. Känsla i
koncenterad form." Och vad säger
Tegnér?
I Febi värld, i vetande som dikt,
är allting klart; klar strålar Febi sol,
klar var hans källa, den kastaliska.
Vad du ej klart kan säga, vet du ej;
med tanken ordet föds på mannens
läppar:
det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.
Alltså, den återgivna
översättningen är gestaltad känsla, känsla i
koncentrerad form. Denna känsla borde
också — enligt Tegnér -— vara klart
uttryckt — om den inte är dunkelt
tänkt.
Vad säger oss dikten? Såvitt jag
kan se detta: En karl kan inte sova,
därför att han drömt om sin älskades
läppar. Därför går han upp och
ställer sig att titta på månen. Koncentre-
rat och klart. Jämte detta får man
veta, att sömnen är en slampa och en
frilla. För de flesta människor torde
detta vara en nyhet. I allmänhet
hälsa nog vi människor hellre
sömnen som den snälle farbror John
Blund och ha ingen lust att fösa bort
den för att ställa oss vid fönstret och
titta på månen. Att skribenten säger
sig vara av kungligt blod, förändrar
inte saken. Även kungar äro nog
glada att få’sova. Särskilt i tider som
dessa.
Den andra dikten är likaledes en
översättning, verkställd av samme
svenske skald. Den må tala för sig
själv:
De ha vissnat, dina rosor,
och jag sluter ögonen.
Ljust på hemlöshetens kosor
doftar åter stjärneflocken.
Vid min tinning luften bävar;
den bär bud från sköna länder:
Där mot nattens land jag svävar,
blir jag skepp mot dina stränder.
Tegnér: "Ali dikt är genomskinlig."
De två övriga dikterna, som
föranlett mitt tankegrubbel, ha till
författare en mycket uppburen svensk
skald, som också visat sig kunna
skriva begriplig och formskön vers,
när han så vill. Denna gång, har han
emellertid fått ihop följande:
Professorn var särdeles tankspridd,
professorn var närapå blind.
Men somliga ha inga tankar
att sprida för väder och vind.
Så tig då, ni skrattande åsnor,
kryp in i de hus ni bebo
och läs i er dagliga tidning
och ät och håll lugn och håll ro!
"Allt snillrikt träffar som en
blixt", säger Tegnér. Men han hade
ju förstås inte läst det här och andra
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
