Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA FUNDERINGAR ANGÅENDE POESI
liknande snilleprov. Se vi närmare
på den återgivna dikten, få vi väl
konstatera, att den första strofen
gott kan godkännas som ett epigram.
Visserligen inte så gnistrande och
spetsigt som de gustavianska men
rätt lustigt med sin lilla uddiga vits.
Den andra strofen däremot förefaller
att ha satts dit för att det ska bli en
Dikt och inte bara ett epigram.
Kortare, klarare, men rakt på sak kunde
den ha uttryckts så: "Gå hem och
lägg er och flabba inte!"
Låtom oss slutligen begrunda den
fjärde dikten. Den berättar om en
tragedi:
Jag sökte en bror i bitter nöd
och en blytung vind.
Då klarntes det mej
att min bror var död
fastän röd hans kind.
Vad hade jag så att vakta?
Men köldens styrka jag fick.
Och hövligt — säkert och sakta,
stängde jag dörren och gick.
Vad har nu denna dikt att säga
den läsande allmänheten? Vilken
tragedi ligger bakom? Ja, man kan
tänka sig saken som så här:
Skalden, som — i likhet med de
flesta andra skalder — hade ont om
pengar, gick till en en bror eller
kanske bara en vän för att vigga — låt
oss säga 25 kronor. Men brodern
hade inte mer än en tia, och den
behövde han själv, förty han hade
hustru och fem barn. Han måste
därför neka, fastän han tyckte det var
tråkigt. Det var därför han
rodnade, hans kind var röd, som det så
vackert heter.
Från skaldens synpunkt tedde sig
dock saken annorlunda. Han tolkade
vägran som oginhet. Vänskapen var
död. Det "klarntes" honom.
Förmodligen menar skalden "klarnade",
vilket väl på någon slarvig dialekt
kan sammandragas till "klarnte".
Varför det skall vara passiv form,
"klarntes", hör väl till
skaldekonstens hemligheter. Kanske det är bara
för att göra det litet svårare.
När han nu konstaterat det ovan
refererade, frågar han: "Vad hade
jag så att vakta?" Ja, säj det! I
det föregående antydes inte alis, att
han vaktade något. Han uppför sig i
alla fall på ett sympatiskt sätt.
Hövligt, säkert och sakta stänger han
dörren och går. Det är rätt. Man
skall uppträda hövligt och inte slå i
dörrarna.
Nu kan man fråga sig, varför
denna dikt kommit till. Sånt där
förekommer i de bästa familjer. Men inte
är det något att skriva vers om. Och
ska man äntligen beskriva en
misslyckad vigilans, så bör man skriva
som "Wennerberg.
Det bör understrykas, att det är en
ren slump som gjort, att just dessa
fyra dikter kommit i skottlinjen vid
detta tillfälle. Avsikten är sålunda
icke att pricka ett par särskilda Febi
svenner, ej heller att skära ali nutida
svensk lyrik över en kam. Men det
är faktiskt så, att man måste stå
undrande inför en hel del som
produceras i den vägen. Mycket av det
ger associationer av kejsarens nya
kläder. Det kanske krävs ett barns
fåkunniga oräddhet för att högt våga
säga det många tänka.
Mycket har det diskuterats om
konstens uppgift. Volymer ha slcri-
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
