- Project Runeberg -  Folklig Kultur / 1942. Årgång VII /
132

(1940-1942)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARON HALLENBERG

met och får berätta om det han upplevat.
Hans kamrater, som endast läst om
landet och dess fröjder, bli ohjälpligt slagna
ur brädet. Hans tonminne upptar ljud,
om vilka många av hans kamrater inte
ha en aning. Han kan råma som en ko,
och han kan härma göken. Han har hört
storspoven spela över gröna ängsmarker
och tranan trumpeta i myren. Kanske
han legat vaken någon natt i en sjöbod
och hört havet dåna mot stränderna. Har
en inlandsbo upplevt havet, glömmer
ban det aldrig.

Men stackars, stackars varje mö,
som går i fiskarbåt
och strövar på den trolska sjö,
där vinden löper våt;
i land hon tumlar, yr och vild,
med hjärtat ej mer fritt,
ty vågens sång och fiskarns bild
dem blir hon aldrig kvitt.

Det är Karlfeldt, som sjunger så. Men
det är inte bara unga mör, som bli
förhäxade av havet, när de en gång blivit
bekanta med det. Även karlar svära det
kärlek och trohet.

Den brist på arbetskraft, som genom
de militära inkallelserna uppstått på
landet, har fört det goda med sig, att en stor
del av städernas ungdom fått komma ut
på "vischan" för att arbeta. Var och en,
som med vaket sinne studerat landets
liv, kan, då han kommer tillbaka till
staden, skriva en handbok över det som
han lärt i livets universitet. Han kan
skilja klöver från timotej, han vet hur
man selar på en häst, och han kan t.o.m.
mjölka en ko.

Betyder nu detta något för en
stadsyngling? Naturligtvis! Om studiet av
naturlära i bok betyder något, är studiet
av den i det verkliga livet ännu
betydelsefullare. Med glädje lägger man märke
till att den klyfta, som förr funnits
mellan stad och land, håller på att byggas
över. Detta beror till stor del därpå, att
isoleringen mellan de olika
befolkningsgrupperna brutits. Man flyttade
visserligen även förr ut på landet, men detta
skedde då av bestämda skäl. Man ville

fly storstadens damm och slå sig till ro
i gröngräset vid sjön. Sommarnöjet var
till för de rika. Nu börjar även "vanligt
stadsfolk" söka sig ut på landet men inte
alltid för det rena nöjets skull utan för
att arbeta. Man gräver diken, slår gräs
och sprättar dynga. Medan man arbetar,
lär man mycket. Mentaliteten omskapas,
man kommer närmare jorden. Man får
tillfälle att arbeta sig hungrig som en
varg och får sedan uppleva mättnadens
salighet. Man får känna vad kroppen tål;
blåsor i händerna och ryggsprång äro
blott övergångsstadier — det lär man
sig snart. Glädjen över ett fullbordat
verk kompenserar alla kroppsliga
krämpor.

Med denna lilla artikel har jag alltså
velat peka på den betydelse, som
studierna i "livets universitet" har för ens
utveckling. Ingen, som har möjlighet
därtill, bör försumma att ta del av vad
livet har att ge av upplevelser. Det må
nu gälla en solnedgång i havet eller ett
tjäderspel vid myren. Det gäller att med
öppna ögon följa med allt, som händer i
vår Herres hage.

Karaktären Boye.

KARIN BOYE: Minnen och
studier av Margit Abenius,
Gunnar Ekelöf, Olof Gjerdman,
Hjalmar Gullberg, Olof
Lagercrantz, Ebbe Lindé, Harrij
Martinson, Signe Myrbäck,
Olof Seger, Marika Stiernstedt,
Victor Svanberg, Elin Wägner.

En bok som önskar bidraga till att
kasta ljus över det som var det
väsentliga hos Karin Boye.

Margit Abenius, den betydande
nutids-orienterade litteraturhistorikern, har gett
en översiktskarakteristik över hennes
diktning, färgad av ett långt kamratskaps
förståelse; Viktor Svanberg inleder med
en analys; Olof Gjerdman noterar Boyes
rytmstudier under uppsalatiden och går
också in på hennes egna versrytmers
innebörd; Olof Seger berättar om
lärarinnan Karin Boye; i övrigt och i själva
verket som genomgående motiv
sysselsätter sig bidragsgivarna med sina
reaktioner inför en ren och tragisk,
komplicerad personlighet. Men klarast belyser

132

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:33:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folklig/1942/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free