Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERA TURSPEGEL
rOibatt:
"Angående poesi."
När man kastar en sten, skriker den
som känner sig träffad. Jag kastade en
sten -— fullt avsikligt. Och Lars Englund
poet skrek. Är han representativ för de
yngre skalderna, vet man alltså, vad
dessa tänka om problemet poesi —
tankeklarhet.
Domen över oss kättare är kategorisk.
Vi äro "alla möjliga som föga kan
förnimma poesi" och vi ha "ingen
förutsättning att få ut något av modern
poesi". Det sista påståendet torde vara
riktigt, om det är så att man inte kan få
ut något därvidlag utan att koppla av
hjärnan. Man ska inte begripa poesi. Det
är vidskepelse att tro något sådant. Man
ska ana. Men för att man ska ana vad
skalden avser med sitt skriveri, krävs väl
ändå, att man begriper de ord han
använder och vad de betyda i det
aktuella sammanhanget. Tegnér — —• ■— nej,
det är sant — han begrep ju inte den
saken. Han hade bara "en begränsad
uppfattning om diktens syfte och
medel". Pang! Där fick han. Det var
sannerligen på tiden, att den humbugen
avslöjades.
Enligt Lars Englund poet tycks poesi
böra utövas på det sättet, att man
staplar upp ett antal ord, som det inte är
meningen att någon skall begripa. Och
"bortom ordens skyar" skall man sen
ana sig fram till skönhet och hugsvalelse.
Under sådana förhållanden är det
svårförståeligt —- men det kanske inte är
meningen att man skall förstå det heller
—- att poeterna nedlåta sig att använda
det vanliga språkets ord, i vilka läsaren
dock är van vid att inlägga något
begrepp. Det borde ju räcka med en
dada-istisk lingvistik. Eller ett kinesiskt
bönehjul.
Det talas och skrives mycket om den
nya ungdomens saklighet. Den har
frigjort sig från en massa gammal
romantik och har en realistisk uppfattning om
livet och världen. För min del måste jag
erkänna, att jag har svårt att förlika
detta påstående med en poesi, som
tydligen sätter sig den uppgiften att vara
obegriplig.
Till slut några enkla ord om oss, som
ville men inte kunde få ut något av den
moderna lyriken i vissa former. Obs.!
i vissa former. Jag har uttryckligen sagt,
att en del är sådant som man kan både
förstå och njuta av. I övrigt få vi väl
avstå och böja oss för domen. Vi
vandrade dock under heta ungdomsnätter i
Fridolins lustgård, medan ögon och kinder
glödde och varenda härlig rad etsades
fast i minnet så att den sitter där än.
Vi tjusades av Frödings melodiska
verskonst, vi beundrade Heidenstam, vi njöto
den marmorskimrande formen hos
Victor Rydberg, vi lärde oss älska Snoilsky,
Runeberg och Tegnér. (Aj, nu var han
där igen!) Ja, understundom sökte vi oss
tillbaka till Vivallius’ obändiga
frihetsdikt och friska naturskildring. Kanske
vi t. o. m. skakades av den diktargärning,
som slöt en vapenklirrande natt vid
flämtande lågor i en källarsal vid
Kind-stugatan. Allt detta ger oss tydligen inte
förmågan att förnimma poesi. Vi ha
levat på en illusion. När umgänget med
de moderna poeterna förmenas oss, få vi
väl nöja oss med våra gamla idoler,
vilkas glans naturligtvis måste förblekna
vid sidan av Lars Englund poet. Däremot
tror jag inte, att vi kunna stå till tjänst
med att sätta hjärnan ur funktion och
låta oss besinningslöst ryckas med av ett
ordsvall utan mening.
Mauritz Enander.
FOLKLIG KULTUR 1941
LnhuttÅeu 5:50
Sätt in beloppet på tidskriftens
postgiro 50585 så exp. vol. portofritt.
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
