Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
güntër dallman
Juliens uppförande var utstuderat både i
kärleken och i hatet. "Ännu i de ljuvaste
ögonblicken gjorde han under inflytande
av en bisarr högfärd anspråk på att
uppträda som en man, vilken är van att
lägga kvinnorna för sina fötter. Han gjorde
de otroligaste försök att verka
förledande, vilket totalt skämde bort den
älskvärdhet, han verkligen ägde."
Efter hastigt uppbrott från sin
informatorsanställning vinner unge Sorel
inträde i prästseminariet i residensstaden
Besanpon. Det skall bli ett nytt steg i
riktning mot en lysande karriär. Juliens
iakttagelser på seminariet, skildringen av
den småaktiga, inskränkta, andligt ofria
mentaliteten, som råder bland eleverna
där, tillhör den mest skarpskurna analys
av den katolska kyrkans intellektuella
och psykiska välde i det dåtida
Frankrike, man kan tänka sig. "Efter Voltaire
och de två kamrarnas styrelse, som i
grund och botten endast innebar misstro
och personlig prövning och gav
människan den fula vanan att tvivla, tycks den
franska kyrkan ha förstått, att böckerna
äro hennes farligaste fiender. Hjärtats
undergivenhet är för henne allt." Julien
lär sig att ha blicken sänkt, men ändå
gäller han bland kamraterna snart för
att vara fritänkare, kättare: "Man trodde,
att han var hemfallen under den
förfärliga synden att tänka och döma efter eget
förstånd i stället för att blint följa
auktoriteten och föredömet." Julien studerade
de dummaste bönderna, som kom till
seminariet. Tilll dess man klädde dem i
den svarta kåpan, begränsade sig deras
uppfostran till en vördnad utan gränser
för reda och kalla pengar. "Lyckan låg
för seminaristerna framför allt i en god
middag. Julien upptäckte hos nästan alla
en medfödd vördnad för fina kläder...
Att icke småle vördnadsfullt vid blotta
nämnandet av herr prefekten anses bland
bönderna i Franche-Comté för en
oklokhet, och den fattiges oklokhet straffas
alltid genom brist på bröd." Senare, när
Julien har fått beröring med de
aristokratiska kretsarna i Paris-salongerna,
jämför han dessa med de små fattiga, som
måste vara så många om sitt enklaste le-
vebröd: "Aldrig stiga
salongsmänniskorna upp om morgnarna med den svidande
tanken: Varifrån skall jag få middag?
Och de berömma sig av sin redlighet, och
kallade till jurymän döma de stolt den
man, som stulit en silvertallrik, emedan
han kände sig nära att digna av hunger!"
Nej, avslutar Julien sin fundering: "de
människor man högaktar äro blott
skälmar, som ha haft den turen att icke bliva
tagna på bar gärning. Den anklagare, som
samhället skickar på mig, har blivit rik
genom en skändlighet". Julien får
tillträde till fattighusdirektörens hem, och
där tycker han allt, till och med
tjänstefolket, luktar stulna pengar.
Och många erfarenheter rikare lämnar
unge Sorel seminariet. Vördnad och
auktoritet har där bara en människa förmått
inge honom: jansenisten abbé Pirard,
som från början genomskådat den
äregirige unge seminaristen och varnat
honom för hans svaghet: den överdrivna
känsligheten för det yttres fåfänga
fägring.
— Vägen går nu till Paris, "de
stora händelsernas teater", där abbén
förskaffat honom en plats som
sekreterare och bibliotekarie hos marquis de la
Molé. I dennes salong, där "det luftiga
gäckeriets lätta charm" råder, har Julien
så småningom tillfälle att studera
samhället inifrån, inte bara von oben. Nej
nu tittar han rakt in i samhällstopparnas
inälvor. "Bara man ej skämtade med Gud,
prästerna, kungen, ämbetsmännen,
konstnärerna, som hovet beskyddade, eller
något bestående, bara man icke talade väl
om Béranger, de oppositionella
tidningarna, Voltaire, Rousseau, allt som förde
ett mera osminkat språk, bara man
framför allt aldrig talade politik, kunde man
fritt resonera om allt." Detta var
atmosfären bland kretsarna, som uppbar den
franska restaurationsregimen efter
Napoleons fall. Dråpligare hade
aristokratins trånga envälde och salongernas
intellektuella nivå knappast sedan Moliére
skisserats med några vassa streck. —
Julien gör sig raskt hemmastad i
salongerna. Han lyckas till och med att vinna
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
