Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
majestätiskt imponerande men därför ej heller frånstötande
och beklämmande såsom den norska, ej heller förvekligande
såsom ofta i rikare länder eller afvisande såsom öknen eller
stäppen: den är, i sin egendomliga förening af friskhet och
idyllisk fägring, i ordets egentligaste mening inbjudande.
Känslan häraf är lika varm hos både hög och låg – om ock ej
lika medveten – och detta starka vidhängande vid naturen,
som i vissa fall kan tillföra själslifvet yttringar af
obändighet och råhet, är å andra sidan den djupaste
förklaringsgrunden till den svenska nationens oförstörbara
kraft och hälsa – bevisade så många gånger under de svåraste
pröfningar och trotsande äfven det sorglösa lättsinne, hvarmed
svensken icke så sällan förslösar både kroppens och själens
krafter. Denna lätta sorglöshet är i själfva verket vårt folks
största svaghet. Å andra sidan kan ej förnekas, att historien
ofta ådagalägger en större lifskraft hos folk af dylikt kynne
än hos de nationer, som förtorkas under det enda sträfvandet
att samla och bevara.
Sveriges rike är det äldsta nu bestående i hela Europa,
och det har aldrig, så långt historiens vittnesbörd räcker,
varit underkastadt främmande folks herravälde, liksom det
ock genom sin aflägsenhet från det mera centrala Europa har
i ovanlig grad hållit sin samhällsutveckling fri från främmande
tillsatser. Sverige har hvarken känt det ärftliga feodalväsendet
eller någon lifegenskap för befolkningens lägre klasser; det
har i sin lagstiftning blott obetydligt rönt inflytandet af den
romerska rätten, det har mindre djupt än något annat folk
påverkats af den romerska kyrkan, och det har slutligen blott
för mycket korta perioder gjort bekantskap med ett kungligt
envälde såsom styrelseform. Då härtill kommer, att vårt folk
behållit sin ariska härstamning renare än kanske hvarje annat,
kunde man vänta sig att i Sverige finna en i hög grad originell
kultur; på samma gång kunde man dock äfven befara den stagnation,
som en dylik isolerad utveckling så gärna för med sig.
Den närmare bekantskapen med vårt folk låter dessa föreställningar
i ej obetydlig grad modifieras. Hvad angår originaliteten i vårt
samhällsskick, är densamma obestridligen tillstädes, men den är
dock icke fullt så utpräglad, som man kunde vänta, eller ligger
åtminstone mera i djupet än i öppen dag. Å andra sidan är den befarade stagnationen icke till finnandes alls – med undantag möjligen för
en viss social konservatism, som Sverige har gemensam med England.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
