Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bristen på nationell instinkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de senaste årtiondena af 1800-talet. Trots folkbildningens
höga ståndpunkt stod Sverige jämnhögt med Irland och Galizien
i fråga om procenten valmän, som brydde sig om att taga del i riksdagsmannavalen. I alla andra länder var denna procent
bortåt dubbelt högre eller mera.
Och hvad den politiska upplysningen beträffar, var tillståndet
ännu bedröfligare. Först när de ekonomiska frågorna kommo med
i spelet – tullfrågan, socialdemokratien, – begynte härutinnan
en långsam förändring till det bättre.
Visar ej detta, hur fullkomligt främmande den stora mängden stod
för alla verkligen nationella spörsmål?
Ett exempel härpå i stort erbjuder våra bönders politiska
historia under den tidrymd, som dock med rätta blifvit kallad
den svenska allmogens andra storhetstid.
I själfva verket var 1800-talet en beundransvärd tid i den
svenske bondens historia. Betänker man de ogynnsamma
förhållanden, under hvilka den unge bondesonens uppfostran
och bokliga utbildning då kom till stånd, och huru så godt
som alla våra stora bonderepresentanter i denna tid voro
helt och hållet »själflärda» män, så kan man ej annat än
gripas af beundran öfver den lysande rad af verkligen
öfverlägsna begåfningar, som den svenska bondeklassen då
i oafbruten följd sände fram till vårt politiska lif. Fråga
är, om ej dessa våra stora bondehöfdingar i intelligens
betydligt öfverträffat de norska och danska. Man kan tillåta
sig betvifla, att en Carl Ifvarsson, en Liss Olof Larsson
hos oss skulle, såsom dansken J. C. Christensen, ha låtit
dupera sig af en Alberti.
Och dock, med all sin storhet: hvad vårt landtmannaparti
just under sin mest lysande tid saknade, det var nationalkänsla.
Det är orätt att säga, att det är socialisterna, som
infört den klassmedvetna politiken i vårt land: aldrig har väl
ett parti drifvit en så genomförd och utpräglad klasspolitik
som landtmannapartiet under 1870- och 1880-talen.
Man brukar säga, att landtmannapartiet äfven under denna
tid alltid ställde sig välvilligt åtminstone mot den andliga
odlingen. Det är svårt att tro, att detta påstående motsvarar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
