Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strödda iakttagelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den har dock äfven sina inskränkningar. Olof Högberg
säger träffande: »Svensken har alltid deltagande för
den som lider orätt, men sympatien upphör i samma
ögonblick den förfördelade får upprättelse.»
Här är det väl den gamla svenska arfsynden: afunden,
som drifver sitt spel.
Men den svenska rättskänslan har ock den svagheten,
att den ofta är alltför abstrakt. »Ska inte han få
göra som han vill?» – det är ofta den enkla innebörden
af denna rättskänsla. Emil Svensén har anmärkt, att
under de sista fyrtio à femtio åren våra svenska
sympatier vid konflikter mellan främmande folk nästan
alltid stått på orätt sida. År 1866 sympatiserade vi
med österrikarna, år 1870 med fransmännen, år 1877
med turkarna, år 1901 med boerna. Särskildt det sista
fallet visar tydligt, huru abstrakt vår rättskänsla är.
Vi tyckte det så själfklart, att boerna hade rätt att
handla och vandla i eget land så som de ville. Men
världsstyrelsen är mera konkret i sina fordringar på
rätten. Världshistorien visar alltid, att icke det
folk får bestå som gör som det vill, utan det folk
som handlar klokt och förnuftigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
