Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lycklig menniska arbetar friskare, lättare, bättre än en
tungsint och döf. Säkerligen har ni hört, att
mänga dugtiga arbetare, åtminstone i yngre år,
sjunga smått under arbetet. Det är liksom ett
behof för dem. Själen är med i arbetet på det
sättet. Den lofvar och tackar Gud på det viset
ännu i mödans stunder, och det tunga arbetet
blir lätt och gladt och kostar icke hälften så
mycket ansträngning, som det annars skulle göra. Och
detta sinne skulle man försumma under barnens
skolgång och i deras uppfostran? Omöjligt. Det
vore att slå döförat till för ett af Guds
kärleksfullaste verk med menniskan.
Redan under barnens första skolgång, i
småskolan, böra de alltså undervisas i sång, om också,
undervisningen då må bestå i att lära dem sjunga
efter hvad lärarinnan sjunger. I sockenskolan må
de sedan låra att sjunga efter noter. Vid
militäröfningarne och de gymnastiska lekarne må de
sedan sjunga sina marscher och lustiga sånger, och
kyrkorna skola i alla tider genljuda af vacker sång
till Herrans lof, och likaså arbetarens hela lif.
Man sjunger så vackert i Tysklands kyrkor
och vid folkfesterna derute. Skrål och oljud
försvinna der alltmer, ty sederna mildras på samma
gång som dylika öfningar och färdigheter bli
allmännare. Första upphofvet till detta välsignade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
