Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordisk folktro och fornnordisk religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
NORDISK FOLKTRO OCH FORNNORDISK RELIGION
som den religion, som träder oss till mötes i de
homeriska sångerna. Öfverhufvud äro de lägre och äldre
religionsformerna bättre bevarade än de yngre och högre,
emedan det högre aldrig kan blifva allas egendom i samma
utsträckning som det lägre.
Våra dagars, och isynnerhet den något äldre tidens,
folktro ger oss således ett slags profkarta på alla de olika
religionsformer, som i förhistorisk tid aflöst hvarandra
här i norden. Men i och för sig skulle denna folktro
dock säga oss föga, om vi ej hade tvänne andra
subsidiära hjälpkällor: skaldereligionen, som dock stöder sig
på en värklig folktro, och den komparativa
religionshistorien, som ger oss medel att insätta de eljes oförklarliga
fenomenen i deras historiska sammanhang. Först genom
hänsyn till dessa tre faktorer blir det oss sålunda möjligt
att i grunddragen rekonstruera bilden af den religiösa
utvecklingens historia i forntidens Sverige.
En dylik bild måste dock blifva mer eller mindre
subjektiv. Man rör sig här på osäker mark.
Religionshistorien är en alldeles ny vetenskap, och dess nuvarande
resultat kunna därför naturligtvis ej göra anspråk på högre
rang än af mer eller mindre sannolika hypoteser, som
helt visst många gånger komma att revideras. Den, som
för sina andliga promenader föredrager en ordentligen
stenlagd, fast och bred väg, gör därför klokast i att i stället
vandra fram på den häfdvunna meningens lugna stråt.
Om denna breda väg värkligen leder till himmelriket, kan
visserligen vara tvifvelaktigt. - enligt de gamla legenderna
ledde den icke dit men den är i hvarje fall
bekvämare.
Å den andra sidan är lugn dock icke lifvets högsta
goda. Snarare är lugnet ålderdomens och dödens
kännetecken, under det att lifvets äro strid och arbete. Den,
som älskar lugnet, fruktar tvifvel och föredrager
dogmen framför hypotesen, må därför hålla sig fjärran från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
