Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordisk folktro och fornnordisk religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
NORDISK FOLKTRO OCH FORNNORDISK RELIGION
gift: att förjaga och skrämma nattens onda vättar.
Särskilt var det en natt, då alla dessa onda andar voro lösa,
Valpurgis, häxnatten, Valborgsmässoaftonen, och därför
förstå vi också, hvarför eldbålen den kvällen flamma öfver
hela Upplandsslätten. I detta ännu existerande bruk hafva
vi således en rest af en magi, som är vida äldre än
asatron.
Men det var ej nödvändigt att i detta syfte använda
elden själf. Man kunde ock begagna sig af en eldsymbol,
ett tecken för solen eller blixten. Och dylika tecken,
solskifvan eller solljuset samt hammaren, finna vi öfver allt
på de egyptiska templen likaväl som på nordiska
monument från brons- och järnåldern. Förut ville man häri
se vittnesbörd om en solkult. Men någon nordisk solkult
har troligen aldrig funnits. Solhjulet är visserligen en
symbol för solen, liksom hammaren för blixten, men magiska
tecken, alldeles motsvarande dem, som italienaren än i
dag gör, då han vill afvända t. ex. »det onda ögat», och
de visa ingalunda, att man här i norden dyrkat solen.
Ungefär på samma sätt måste vi döma om den s. k.
solvagnen från Trundholm i Danmark, en leksaksvagn
från bronsåldern på sex hjul, dragen af en häst och
uppbärande en förgyld bronsskifva. Denna skifva är med all
sannolikhet en symbol för solen, men åtminstone i mina
ögon har Lehmann absolut rätt, då han i denna vagn ser
icke någon kultbild, utan ett magiskt instrument, afsett att
framkalla solsken eller möjligen drifva bort onda andar.
Genom att låta denna solvagn rulla fram, liksom
suggererade man solen att själf rulla fram på himlen, och
tanken i all kult ligger just i en dylik suggestion: man vill
liksom locka naturen att göra efter, hvad man själf gör.
Men därför behöfver man ej antaga, att den tidens
människor uppfattat solen såsom en gud, som de dyrkat.
Regnet, som man genom en liknande suggestion trodde sig
kunna framkalla, har aldrig ansetts som gud, och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
