Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordisk folktro och fornnordisk religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK FOLKTRO OCH FORNNORDISK RELIGION
15
bronsålderns danskar kan solen mycket väl hafva varit hvad
den än i dag är för den danske bonden: en
naturföreteelse, som är af stor vikt för landtbruket.
-
Nordbon trodde således på makter, som visserligen
kunde delas i vissa grupper, men som inom dessa
grupper saknade all personlig invididualitet och endast
uppträdde kollektivt. De voro framför allt farliga och
religionen bestod därför i gudsfruktan en ståndpunkt, som
i språket lefvat kvar långt efter denna tid; ett bland Odins
binamn var Ygg eller den förfärlige, och en annan gud,
som mycket dyrkats i Sverige och hvars namn lefver kvar
i staden Sköfde, var Skade eller skadegöraren.
Visserligen kunde dessa väsen bevekas genom offer, men minst
lika säkert var att skrämma dem. Ty ehuru mäktigare än
människor voro de ingalunda allsmäktiga, och genom
magien kunde i hvarje fall deras inflytande neutraliseras.
Trollmannen, som satt inne med denna kunskap, måste
därför på detta skede i utvecklingen hafva haft en ytterst
betydande maktställning.
Frågan blir då: huru utvecklade sig denna
polydemonism till gudatro, d. v. s. huru uppstodo individuella
gudar ur dessa individualitetslösa grupper af » makter».
Svaret härpå kan blott gifvas af den komparativa
religionshistorien, och den, som gifvit det, är den snillrike tyske
filologen Herman Usener. Han har nämligen påpekat
tvänne mellanformer mellan de individualitetslösa
grupperna och de personliga gudarna. Dessa mellanformer
benämner han ögonblicksgudar och särgudar. De förra
äro väsen, hvilka få en viss individuell existens, men blott
för det ögonblick, man behöfver dem, och ögonblicket
därpå åter sjunka ned i den obestämda totaliteten af
»makter», som ej hafva något namn eller något bestämt vä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
