- Project Runeberg -  Nordisk folktro och fornnordisk religion /
20

(1905) [MARC] Author: Henrik Schück - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordisk folktro och fornnordisk religion

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20
NORDISK FOLKTRO OCH FORNNORDISK RELIGION
hos en enda särgud förenade alla de egenskaper, som förut
varit fördelade på en hel grupp dylika väsen. Så har det
också gått i norden. Genom att ärfva en följd af
besläktade särgudar, »blixten», »det ögonblickliga skenet»,
»fruktgifverskan», »regnaren», »krossaren» samt troligen ännu
en mängd andra blef » dånaren» en personlig gud, blef Tor.
Ju bestämdare han uppfattades såsom ett rent personligt
väsen, desto mera löstes han också från den naturgrund,
ur hvilken hans väsen vuxit fram. Ty den Tor, som vi
känna, är ingalunda blott åskan, fattad såsom gud, ej en
gång blott och bart en åskgud, utan ett rent personligt
väsen, som har egenskaper och uppgifter, hvilka alls icke
sammanhänga med hans ursprungliga karaktär af åskgud;
han är människornas skyddsherre, äktenskapets vårdare
m. m. Med andra ord: endast det faktum, att han vid sin
sida äger andra gudar, skiljer honom från monoteismens
gud, ty i och för sig är han lika personlig som denne.

*


*


Utvecklingen från polydemonism mot monoteism är
således klar, men å den andra sidan värkade denna
tendens icke utan allt motstånd. Ty alldeles samtidigt gör
sig en rakt motsatt strömning gällande, en strömning från
monoteism och mot en ökad polyteism, d. v. s. en tendens
att göra de få hufvudgudarna till ännu flera. Denna
tendens värkade på flera vägar.
Som bekant hade israeliterna en stamgud, Jahve, och
moabiterna en, Kemos. Israeliten dyrkade därför icke
Kemos och moabiten icke Jahve. Men å den andra sidan
förnekade de ingalunda den fientliga stamgudens existens
och icke häller hans makt nämligen öfver
stamområdet. För en eröfrarstat som t. ex. Rom ledde detta
åskådningssätt till åtskilliga egendomliga politiskt-religiösa
konsekvenser. Då romarne eröfrat ett område, trädde de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 16 12:21:28 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folktro/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free