Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordisk folktro och fornnordisk religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK FOLKTRO OCH FORNNORDISK RELIGION
19
lotta om saken. Åtminstone berättar Adam af Bremen,
att svenskarna vid kritiska tillfällen plägade, tydligen
genom lottning, utvälja en gud af de många, de dyrkade,
och anropa honom. Lyckades företaget, föredrogo de då
honom framför de öfriga.
Våra legender från medeltiden visa, att denna tro
fortlefvat trots kristendomen. En dylik handlar om en
norsk kanik, som en dag fick så häftig näsblod, att hans
vänner trodde, att den fromme mannens sista stund var
kommen. I denna nöd beslöto de då att draga lott om
det helgon, till hvilket han för sitt tillfrisknande skulle
aflägga ett löfte. Tre lotter togos, en för S. Olof, en för
S. Birgitta och en för S. Nicolaus Hermanni i Linköping.
När man sedermera drog, befanns det, att S. Nicolaus
vunnit. Kaniken gjorde då ett löfte att vallfärda till
Linköping, och i samma stund afstannade blodströmmen.
Ett annat exempel på samma helgons undergörande
förmåga handlar om en hustru, som led af en mycket
häftig hufvudvärk. En af grannarna rådde henne då att
dra lott om, huruvida hon skulle vända sig till S.
Nicolaus, S. Birgitta eller S. Ingrid. Förslaget vann bifall, och
tre gånger å rad föll lotten på S. Nicolaus, som också
mycket riktigt botade hufvudvärken. Tanken, som ligger
bakom denna legend, är onekligen densamma som den,
hvilken döljer sig bakom den gamla tron på särgudar:
det finnes en speciell gud, som botar t. ex. hufvudvärk,
och uppgiften är då närmast att söka rätt på honom i hela
den oändliga skaran af särgudar.
Också nordiskt hafva vi således haft en mängd
särgudar med ett obetydligt värksamhetsområde. Men
utvecklingen från dessa halft opersonliga väsen till värkliga,
personliga gudar är lätt att föreställa sig. Ju högre kulten
utvecklar sig, ju flera behof får människan och ju
mäktigare vill hon ock göra sina gudar. Vägen till en dylik
maktökning var mycket enkel och bestod däri, att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
