Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordisk folktro och fornnordisk religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK FOLKTRO OCH FORNNORDISK RELIGION
23
hans hufvud, ty på detta sitta hornen, med hvilka han
stångas. Icke mindre än tre olika omskrifningar
betecknar honom således såsom en bockgud. Men då Tor också
älst tänktes såsom en bock, blir konsekvensen onekligen
denna: antingen har den nordiska mytologien bestått sig
med två olika bockgudar eller också äro båda en och
samma. Af dessa båda alternativ är det senare det
ojämförligt sannolikaste, och denna sats styrkes ytterligare af
en mängd andra skäl, som jag här nödgas förbigå.
Den följande utvecklingen är lätt att förstå. Heimdal
var ett urgammalt epitet för Tor, gifvet på en tid, då
guden ännu tänktes värkligen hafva bockgestalt. Men så
försvann denna djurkaraktär hos gudarna, de
förmänskligades, särskilt inom den höfviska dikten, och epitetet
lösgjorde sig därför så småningom från guden samt började
att få en själfständig, personlig existens. Samtidigt måste
man hafva känt ett behof att i namnet inlägga en annan
betydelse, ty hvarför - frågade man nu skulle guden
kallas för »bock». Denna nya betydelse var här lätt
funnen, ty Heimdal kunde också betyda » den skinande
bågen», »jordbågen». Denna båge åter kunde blott vara
en: regnbågen. Men då hans namn betydde eller ansågs
betyda regnbågen, var det blott en naturlig slutsats, att
man gjorde honom till regnbågens gud eller vaktare, och
liksom Tor skyddade gudavärlden mot jättarna, fick
Heimdal till uppgift att skydda gudabron mot bärgresarna.
De stora gudarna splittrade sig således i följd af sina
epitet i flera.
Ofta synes detta hafva berott på lokala
förhållanden. I en trakt blef guden bekant under det ena
namnet, i en annan under ett annat. När sedan dessa
orter gingo upp i en enda stat och denna stat erhållit sin
för att begagna ett djärft uttryck statskyrkliga
Olymp, upptogos båda gudarna i denna, utan att man
anade, att de två i själfva värket voro en och samma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
