Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordisk folktro och fornnordisk religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
NORDISK FOLKTRO OCH FORNNORDISK RELIGION
Här hafva vi således en riktning mot en allt större
och större mångfald. Men den riktning mot enhet inom
gudavärlden, som röjer sig i särgudarnes försvinnande
och ersättande med personliga gudar - den riktningen
fortfor alltjämt att värka. Undersöker man den isländska
mytologiska litteraturen, stöter man öfverallt på, hvad jag
skulle vilja kalla » döda gudar» d. v. s. gudar, hvilka en
gång dyrkats, men vid hedendomens slut redan voro
bortglömda. Anledningen till att dessa glömts var densamma,
som vi nyss iakttogo vid särgudarna. Dessa gamla gudar
hade nämligen gått upp i och ärfts af yngre och
lifskraftigare, särskildt af Odin, som i detta fall kan
karaktäriseras såsom den store gudadråparen. En eddadikt,
Grimnesmal, uppräknar alla de olika namn, under hvilka han
är känd, ett par tjog namn, men nästan hvart och ett af
dessa betecknar en gammal gud, som fått offra sin
existens åt den lyckligare medtäflaren. Och dessa gudar voro
icke såsom särgudarna väsen af samma art, utan ofta af
olika, och i följd däraf är också Odinsgestalten så svår
att analysera, emedan han i sig innefattar en hel
gudavärld. Han har identifierats med virdarnes gud och med
gautarnes gud, vi finna hos honom drag af en vindgud,
en dödsgud, en stridsgud, en trädgud, en underjordisk
gud, en himmelsk gud, en hästgud o. s. v., just emedan
alla dessa olika äldre gudar gått upp i Odinsgestalten.
Mer än någon annan nordisk gud representerar han
därför den fornnordiska spekulationens tendens mot
monoteism, och särskilt skarpt framträder detta drag i
skaldereligionen d. v. s. i de högre klassernas åskådningssätt.
I detta är han nämligen icke såsom utan tvifvel inom
folkreligionen en bland många likar, utan han är
gudarnes konung, »allfadern», som, så vida den nordiska
hedendomen fått fortlefva, sannolikt kommit att inom
denna intaga samma ställning som Zeus inom den
romerska kejsartidens filosofiska religion, d. v. s. såsom den
―
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
