Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nya uppslag för en gammal frågas utredande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes kön ej annan raagtutöfning värd en skalds
uppmärksamhet. Kanske en qvinna utan hängifvenhet förr kunnat
ega kraf’ på sådan uppmärksamhet, men.ej nu; kanske i
något skede af mannens och qvinnans kamp för tillvaron
jem-förligt inom sitt område med flyg-ödlornas eller andra
vidunderliga djurformers under tidiga utvecklingsskeden ur råare till
fullständigare organiseradt kroppsligt lif — men, just derför,
icke nu. Tillstädesvaron och den allmänna tillgängligheten af
en längre hunnen eller renare uppfattning utesluter numera
från skönhetens område de företeelser, som blott äro
öfver-lefvorna af en orenare. Dramatiskt användbara lifsyttringar
hos qvinnan, alla vilkoren för lidelsefull rörlighet i hennes
dygder och hennes synder samt deraf framkallade beteenden
äro — enligt Ibsens sätt att se och visa tillvaron — andra,
än förr, emedan det slag af inflytande, som det numera är
för henne naturligt att eftersträfva, är ett annat. Eller,
såsom förut är sagdt: Ibsen gifver med hvarje sin dikt ny styrka
åt öfvertygelsen om, att, livad nutidens mest tänkande män
och qvinnor antyda såsom det för qvinnan kännetecknande,
det »att kunna vaket och verkligt älska», är och förblifver
under alla lifvets förhållanden (äfven de icke erotiska)
hennes yppersta anlag, naturligaste uppfostringsmål och det, som
betingar hennes egentligaste iuflytande på mensklighetens
öden.
Qvinnor öfva väl, i alla möjliga händelser, iuflytande.
Men det är, när det icke är af detta slag, ett
somnambuli-stiskt, ett numera neddragande, ett dödens, en verkan i
till-bakagående rigtning, en återgång till Orientens uppfattning
af förhållandet mellan könen, enligt hvilken — såsom vi lärt
af Peer Gynt och Anitra — det är en förtjenst hos qvinnan
att sakna själ.
Mot hvarje sida af denna ännu ganska allmänt gängse
djuriska uppfattning, den anständiga så väl som den icke
anständiga sidan, för Ibsen ett krig utan stillestånd och, som
vi nu sett, enligt en ny, af honom sjelf skapad krigskonst,
förbigåendets. At fransmännens, den annars så flitigt
efterbildade, har han åtminstone alldeles afgjordt ,vändt ryggen.
Alla qvinnor, som frivilligt eller ofrivilligt äro bundsför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
