Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 112 )
»Han måste vara kär,» slöt han högt.
Santesson hade gått direkt genom salen
och ut i vestibulen, där vaktmästarna sutto
och halfsofvo öfver ytterplaggen. Där slet
han marskalksbandet af sig, kastade det på
golfvet och sparkade det in under
kläd-hängarna, fick röck och hatt på sig samt
skred med lugn värdighet utför trapporna,
medan valsmusiken däruppifrån efter hand
dog bort för honom.
Han hade icke en tanke i sitt hufvud,
medan ban tillryggalade den korta vägen
hem. Han föreföll sig själf som ett tomt
rum. Han tände mekaniskt lampan och gick
därpå lika mekaniskt hän till fönstret för
att fälla ned rullgardinerna. Han kastade en
blick tvärs öfver gatan, — och blef stående
och såg öfver till hennes fönster. Det var
mörkt; hon måste ju sofva; det var ju redan
sent på natten. Han stod och stod, såg och
såg. Och då sprang plötsligt något upp inne
i honom ur tusen okända jordåder i hans
väsen och välde som en varm våg igenom
honom; och i samma ögonblick, i precis
samma ögonblick, klang — också inom honom,
men liksom långt, långt borta — valsmusiken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
