Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 113 )
dansmusiken, hvilken hela kvällen ljudit i
hans öron, men icke nu densamma som förut,
icke den vanliga, utan som ett disharmoniskt
virrvarr af gälla och åtskilda toner, —
ungefär så som musiken ännu genljuder i de af
ljud öfvermättade nerverna, när balen är slut
och man reser hem till sig i den ljusnande
dagningen.
Han hade ofrivilligt gjort ett ryck, liksom
en människa, som vill hålla sig vaken och
hålla en pinsam feberhallucination från sig.
Musikskrället teg i ett nu, som om det aldrig
rifvit i hans nerver. Det blef tyst, inom
honom som utom honom. Och han hörde
blott, med sin sensitivaste och osinnligaste
förnimmelse, den uppstigande varma vågens
mjuka böljning.
Där kom ett leende öfver hans ansikte,
halft vekt halft stolt. Han fällde raskt ned
rullgardinen, klädde af sig, släckte lampan
och sof genast in. —
Han vaknade tidigare än vanligt följande
morgon, steg genast upp och gjorde ytterst
omsorgsfull toalett. När han rullade upp
gardinen, såg han ut i en gul och
töcknig-dag. Han gaf sig god tid, med tusen små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
