Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 114 )
ting. Till slut knäppte lian bonjouren kring
sig, drog ena handsken på, satte cylindern
på hufvudet samt gick ut.
Han styrde lugnt och direkt tvärs öfver
gatan, steg uppför trappan och in i förstugan
samt knackade på.
»Var så god,» ropade en flickstämma
därinne.
Han öppnade och trädde in.
Det var ett vanligt småborgarhem, med
ljusa tapeter, tunna, hvita gardiner, och hvitt
virktyg öfver alla möbler. Vid ena fönstret
satt en gumma i glasögon och stickade
strumpor; hon såg upp på den inträdande öfver
brillorna med det uttryck i ögonen, som är
egendomligt för dem, hvilka höra illa. Men
i bortre ändan af rummet stod en ung flicka;
hon hade rest sig upp för att gå och öppna,
men hade tvärstannat midt på golfvet, när
hon såg, hvem det var. Allt blod hade
strömmat till hennes kinder, andan förgick
henne, och hon stod helt stilla och stum och
väntade och bara såg på honom, följde honom
rned undrande och tindrande ögon.
Santesson gick fram till den gamla och
räckte handen fram. Hon lade stickstrumpan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
