Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Borta vid fältets andra sida kom Jöns Trulsson
gående med stora själfsäkra steg. Han mätte visst
upp hela lyckan med sina långa steg. Han kråmade
sig af stolthet öfver den vackra nyodling här skulle
bli och hvisslade entonigt medan han närmade sig.
Då han kommit intill Per Hansson stannade han
och satte högra foten uppå en trädstubbe. Så såg
han utåt rymden öfver Per Hanssons ena axel och
sade:
»Det går ju fort, mycket fort det här arbetet.»
»Ahja», mente Per, »det kryper nog undan så
småningom tänker jag. Men varmt är det». Han
torkade sig å nyo öfver pannan, pustade och stönade.
»Det skulle allt vara präktigt med en gök i det
här präktiga vädret», trodde Jöns Trulsson. Per
Hansson smackade med tungan och instämde i denna
förmodan. Men han ville förstås inte gärna lämna
arbetet.
o
»Ah, det går nog för sig. Du reder dig godt
med det ändå, innan kvällen. En gök kan vara bra.
Den lifvar upp krafterna. Följ med mig hem bara.»
Aja, Per Hansson hade visst ingenting vidare
emot en dylik tillställning. Han lade hackan raklång
pä marken och höljde öfver den med ris, samt följde
sedan Jöns Trulsson ned till dennes gård.
Gröken smakade bra och gubbarne kommo riktigt
i lynne efter den. Grisar, spanmål, tullar och trikiner
afhandlades efter hvart annat, där inne vid de rykande
kaffekopparne.
»Vet du hvad?» sade Per slutligen och såg
knipslugt på Jöns Trulsson — »vet du hvad — jag tror
jag ger hackandet hundingen i våld för i dag. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
