Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den egentliga stenkols-perioden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yta af många tusen fots vidd, och hvilka man i de flesta
kolfält ser följa hvarandra i öfverlagring, endast åtskiljda medelst
sandstens- eller lerhvarf. Tillochmed om man medgifver att
växtämnena kunnat hopa sig långsamt och gradvis, huru skulle
detta hafva kunnat inträffa vid flodmynningar, skulle icke då
dessa växtlemningar hafva blifvit inbäddade i stora massor af
gyttja och jordartade ämnen? Men, i de flesta stenkolslager
öfverstiger icke inblandningen af dylika ämnen 15 procent.
Om vi slutligen åberopa det märkvärdigt parallela läge, hvari
man finner de särskilda bäddarne hos stenkolsformationen,
samt de beundransvärdt väl bevarade aftryck af de finaste
växtdelar, som der anträffas, så torde man i allt detta finna
bevis nog, att dessa bildningar måste hafva uppstått i
fullkomligt lugn och stillhet. Vi tvingas då att antaga, att stenkolen
härflyta från en växternas förvandling, som försiggått på
samma plats, der dessa växter lefvat[1].
För att fullkomligt kunna förstå det fenomen, hvarigenom
skogarne och de örter, som uppfyllde fornverldens
träskmarker, omvandlades i stenkol, bör man ihågkomma ännu en sak.
Under stenkolsperioden, som är en af de äldsta perioderna i
jordklotets historia, hade den fasta jordskorpan en högst
obetydlig tjocklek och utgjorde ett omhölje, som i anseende till sin
omätligt stora yta ännu var i hög grad elastiskt samt hvilade
på den flytande inre massan. Denna elastiska skorpa försattes
i vexlande rörelser af sänkning och höjning af den inre,
flytande massan, som möjligen, likt nutidens haf, var underkastad
solens och månens attraktion, hvarigenom en slags
underjordisk ebb och flod blef verksam, som med längre eller kortare
mellantider åstadkom ansenliga sänkningar i jordytan.
Måhända var det i följd af en dylik landsänkning, som
stenkolsperiodens skogar och ofantliga växtmassor sjönko samt örter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
