Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Det finska samhällsskicket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
FÖRFATTNINGSSTRIDEN I FINLAND.
o. s. v. göre veterligt: att sedan vi genom försynens
skickelse tagit storfurstendömet Finland i besittning, ha vi
härmed velat bekräfta och stadsfästa landets religion och
grundlagar samt de privilegier och rättigheter hvarje stånd för sig
i nämda storfurstendöme och alla dess inbyggare tillsamman,
höga som låga, åtnjutit enligt författningen, lofvande att
bevara alla dessa lagar och författningar tryggade och i deras fulla
kraft.“
―
Detta försäkringsbref, som upphängdes i alla kyrkor
för att folket alltid skulle hafva det för sina ögon, utgör
grundvalen för Finlands konstitutionella lif. Genom freden
i Fredrikshamn, som afslöts först följande höst, endast
afträddes Finland till Ryssland. Den konstitution, finnarna
sålunda kommit i fortsatt åtnjutande af uttryckt i den
svenska regeringsformen af 1772 och förenings- och
säkerhetsakten af 1789 är visserligen icke af beskaffenhet
att meddela dem något högre mått af konstitutionell frihet,
men just därigenom har den också kunnat ända till nu
förlikas med styrelsesättet i själfhärskaredömet. I själfva
värket ha för öfrigt finnarna lyckats att ur 1789 års
statsskick leta fram en rent af häpnadsväckande skatt af
värdefulla och utvecklingsbara garantier för folkfriheten. Den
sväfvande bestämmelsen af 1789, att “folket“ skulle med
konungen öfverenskomma om nya skatter, hvarigenom
åtminstone en formell möjlighet öppnades för monarken.
att gå representationen förbi och direkt eller genom något
för tillfället inkallat utskott underhandla med »folket»,
har i landtdagsordningen af 1869 förtydligats på ett sätt,
som icke lämnar stöd för något kringgående af
landtdagens beskattningsrätt. Landtdagens makt öfver budgeten
har under tidernas lopp ytterligare utvecklats. Enligt
den från Sverge ärfda författningen ägde monarken
dispositionsrätten öfver de ordinarie inkomsterna, till hvilka jämväl
tullintäkterna räknats, medan han angående bevillningen
måste underhandla med folket. Under tidernas lopp ha de
ordinarie inkomsterna visat sig icke räcka till att fylla
statens behof. Ständernas bevillningar ha blifvit en
nödvändighet för budgetens reglering. Ingen regering skulle ha
kunnat göra sig oberoende af bevillningen, och man närde
under ljusa tider till och med en svag förhoppning att
på denna väg kunna arbeta fram en form af politisk
ministeransvarighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
