Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Det finska samhällsskicket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET FINSKA SAMHÄLLSSKICKET.
7
Någon dylik har nämligen icke funnits. Redan genom
1772 års regeringsform gjordes rådet ansvarigt inför
konungen, i stället för att det förut varit det inför ständerna.
Den konstitutionella monarkiens grundsats är ju icke blott,
att monarken skall höra råd, utan äfven att dessa råd
skola gifvas af en inför representationen ansvarig
rådkammare. Genom förenings- och säkerhetsakten gjorde
sig konungen oberoende af rådet, så att det till och med
kunde alldeles afskaffas. Rådets domaremakt
öfverlämnades åt en särskild institution, högsta domstolen, medan
den rådgifvande myndigheten lämnades åt »rikets allmänna
ärendens beredning», hvilken hade att afgifva betänkanden
öfver frågor, som skulle föredragas inför konungen. Vid
föreningen med Ryssland uppgingo dessa båda institutioner
i en regeringskonselj, som senare fick namnet senat, har
sitt säte i Helsingfors och utom sin rådgifvande uppgift
äger att på egen hand afgöra sådana ärenden, som ej
äro käjsaren storfursten särskilt förbehållna. Den är delad
på två departement, justitiedepartementet, som handlägger
lagstiftningsärenden och är landets högsta domstol, samt
ekonomidepartementet, som leder den öfriga
statsförvaltningen och är delat på sex expeditioner för de olika
ärendenas behandling. Den af tjugu finska män bestående
senatens nationella karaktär motväges emellertid betydligt
därigenom, att dess själfskrifne ordförande är den ryske
generalguvernören, i hvilken själfhärskaren har sin mäktige
representant.
En af de viktigaste inskränkningarna i den
envåldsmakt monarken tillägnade sig genom förenings- och
säkerhetsakten af 1789 låg i hans visserligen i jämförelse med
ditintills gällande ordning högst modifierade försäkran om
ämbetsmännens oafsättlighet, de högre undantagna.
Särskilt var denna oafsättlighet understruken för domarna
med undantag af högsta domstolens ledamöter. Detta
stadgande äger fortfarande giltighet i Finland. De högre
ämbetsmännen tillsättas af monarken, de lägre af senaten.
Endast finska medborgare kunna enligt författningen
utväljas till statens tjänare.
Genom landtdagsordningen af 1869 hade äfven
representationens sammankallande på bestämda tider tryggats.
Efter 1809 hade ingen landtdag inkallats förrän 1863.
Den rättighet ständerna enligt regeringsformen ägt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
