Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Det finska samhällsskicket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
FÖRFATTNINGSSTRIDEN I FINLAND.
en förändrad valrätt till borgarståndet. Af landtdagens
fyra stånd är nämligen detta förutom adeln det enda, i
hvilket det fennomanska partiet saknar öfvervälde. Det
är fennomanernas hopp, att en valreform skulle förhjälpa
dem därtill. Man kan ju icke förtänka de svensksinnade,
att de tveka en smula att beröfva sig den maktställning
de ännu äga, hur mycket man än må beklaga följderna af
denna för Finlands politiska lif ödesdigra maktrivalitet.
Den sammansmältning, som under den föregående
svenska tiden ägde rum mellan de olika grupperna af
befolkningen i Finland, fick aldrig makt öfver klyftan mellan
de finsk-ugriska stammarna å ena sidan och den svenska
befolkningen å den andra. Tvärtom är man stundom
benägen antaga, att denna klyfta under tidernas lopp snarare
har vidgats, om det än icke varit fullt medvetet att det
gällde en rasfråga och gränserna aldrig, vare sig förr eller
nu, varit lätta att uppdraga, eftersom gamla finska familjer
antagit svenska namn, lärt sig svenskt språk och tillägnat
sig svenskt åskådningssätt. Ej häller den motsatta
förflyttningen har varit ovanlig, åtminstone under senare
tid, då den fennomanska rörelsen blomstrat. Förr
så
länge all odling ännu var svensk - torde det varit tämligen
sällsynt, att en svensk rangerade in sig bland finnarna.
Ty i stort sett ha finnarna utgjort underklassen och
svenskarna den fåtaliga öfverklassen, i hvilken det varit en
heder att få flytta upp.
–
Innan den nationella finska rörelsen tog vid, begagnade
nog denna svenska öfverklass sin öfverlägsenhet i bildning
och samhällsställning på ett sätt, som finnarna
understundom ägde skäl att beklaga sig öfver. Den förbehöll
sig de flästa ämbetsmannaposterna, och, åtminstone om
man får tro fennomanerna, visste dessa svenske ämbetsmän
att taga väl vara på sina privilegier. Men bakslaget kom.
Finnarna reste sig mot sina byråkratiska herrar, och sedan
de väl en gång blifvit medvetna om sina krafter, drefvo
de under ledning af sådana män som en Johan Snellman
och en Yrjö-Koskinen sina önskemål igenom och satte sig
helt snabbt i besittning af makten. Ännu i dag inneha
nog de svenskspråkiga elementen flertalet
ämbetsmannaposter, men den svenska byråkratiens maktställning är
bruten, och det finska språket är sidoordnat med det
svenska, som det är på god väg att öfverflygla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
