Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Det ryska samhällsskicket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET RYSKA SAMHÄLLSSKICKET.
13
samhällsskicket har man härskarviljans tröghet och dess
respekt för häfden att tacka.
Endast på den kommunala förvaltningen äger folket
något inflytande genom de landsting, som tagit de numera
betydelselösa adelsmötenas forna uppgifter i arf och jämte
kretsdagarna på landet och kommunalråden i städerna
handhafva den kommunala ekonomien i de delar, där den icke
faller under länsstyrelsernas bestämmanderätt.
Den centrala förvaltningen, som af Peter den store
efter svenskt mönster öfverlämnades åt vissa rikskollegier,
är numera förlagd till tio ministerdepartement och tre
riksämbetsvärk med kollegial form, riksrådet, som består
af ministrarna, storfurstarna samt de högsta civila och
militära ämbetsmän och har att afgifva betänkanden öfver
dit remitterade frågor, senaten, som är högsta domstol
samt promulgerar lagar och ukaser, samt den heliga synoden,
som är den ryska kyrkans högsta myndighet.
Betecknande för det ryska samhällsskicket är, att
lifegenskapen bibehållits ända till vår tid. Den upphäfdes
först 1861 af Alexander II. Så sent som under
1800-talets senaste hälft funnos sålunda omkring 45 millioner
människor i det ryska riket, hvilka voro bundna vid sin
herres torfva och utan rättsskydd hemfallna åt hans
godtycke. Man kan förstå, att fyrtio år icke räckt till att
befria den ryska allmogen från det träldomsmärke, som
inbränts under århundraden. Den ryske bonden är okunnig
och slö. Den hårda kamp för tillvaron han nödgats föra
både före och efter lifegenskapens upphäfvande har aldrig
gifvit honom tid till intellektuell utveckling, och den magra
kost han kunnat arbeta sig till har icke räckt att ge
honom ens kroppslig spänstighet. Den ryska bondeklassens
armod är känt. Hungersnöden är nästan årlig gäst i
Ryssland. Men somliga år kan den fara fram mer och
andra mindre våldsamt, ett år inskränka sig till en mindre
trakt, ett annat gripa en större. Men intet år går väl
utan att åtminstone något hundradetal människor dör af
svält. Det är goda år, när de icke kunna räknas i tusental.
Den byalagens jordkommunism, som tillämpats ända sedan
bonden fick s. k. egen jord, har icke varit ägnad att skapa
något välstånd. Jorden är byns egendom, men ingen af
byns medlemmar vet, hur länge han får behålla sitt stycke.
Ju bättre han sköter det, dess större är sannolikheten, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
