Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Förryskningsåtgärderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRRYSKNINGSÅTGÄRDERNA.
17
Enligt dessa ryska politicis uppgifter är det nu pågående
skärpta förryskningsarbetet framkallat af den härutinnan
svikna förhoppningen. Nittio år ha gått och Finland står
i själfva värket snarare fjärmare än närmare Ryssland.
Tiden hade icke velat värka. Man såg ingen annan råd
än att gripa in och hjälpa den.
I general Bobrikoff-adjutanten hos storfurst Wladimir,
Östersjöprovinsernas framgångsrike förryskare - som på
sommaren 1898 utnämdes till generalguvernör öfver Finland,
ansåg man sig ha funnit rätte mannen för detta
ansvarsfulla uppdrag. Samtidigt ungefär med Bobrikoffs
utnämning till generalguvernör vidtogos äfven andra förberedande
åtgärder för det planerade förryskningsarbetet. Redan
i början af 1890-talet hade frågan om förryskning af
den finska värneplikten varit föremål för kommittébehandling
i Petersburg. Och sedan dess hade flera kommittéer haft
ärendet om hand. Men först under general Kuropatkins
krigsministertid grep man in med större energi. En ny
kommitté, i hvilken plats gafs åt två finnar, tillsattes för att
på grundvalen af föregående kommittéarbeten fullborda
förslaget till värnpliktslag för Finland. En annan kommitté
bestående af idel ryssar under ordförandeskap af Den heliga
synodens ryktbare ordförande Pobedonostseff, “Rysslands
mäktigaste man“, fick i uppdrag att utlåta sig om sättet
för värnpliktsfrågans behandling. En urtima landtdag
sammankallades till den 15 januari 1899 och för
densamma framlades det förslag till värnpliktslag, som
utarbetats af de ryska värnpliktskommittéerna. Redan vid
handläggningen af detta förslag hade man satt sig öfver de i
Finland gällande konstitutionella formerna genom att först
förbigå senaten och sedan ålägga densamma att godkänna
förslagets principer. Och slutligen hade man begärt
ständernas yttrande, härmed angifvande, att man icke längre
tänkte tillerkänna landtdagen den i grundlagarna garanterade
beslutanderätten.
Men först genom det världsbekanta rikslagsmanifestet
af den 15 februari sades det i fullt tydliga ord ifrån, att
detta underkännande stod i sammanhang med ett
fullständigt upphäfvande af den rättsställning som Finland ägde genom sina
svenskärfda grundlagar, hvilka samtliga ryska monarker, äfven
den nuvarande, besvurit och hittills respekterat. Hvarje svensk
känner, hur denna käjserliga ukas som föregafs endast
Verdandis småskrifter. 93.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
