Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden före 1483
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
chansons de geste vid katedralen, ända till dess att mässan
började. Och här kan man tala om en viss förlagsrätt för
stadens joglear. Kom nämligen en främmande joglear till
Beauvais och ville sjunga på torget, så skulle han för denna
rätt betala tolv deniers, men om han vägrade, skulle man taga
»hans bok och hans fiol». Även i ett annat fall fanns en
tillstymmelse till förlagsrätt. Joglearen vakade naturligtvis
med ängslig noggrannhet över att ingen annan fick skriva
av det manuskript, som innehöll den dikt, han plägade
föredraga, och till vilken han ansåg sig äga »förlagsrätten». Men
då han ej behövde frukta någon konkurrens eller då han drog
sig tillbaka, kunde han låta en annan joglear mot ersättning
taga en avskrift. Och på samma sätt kunde det gå till med
de andliga spel, som uppfördes vid medeltidens kyrkliga fester.
Ett dylikt spel beställdes ofta av vederbörande stad eller
gille hos någon diktkunnig klerk, som därför honorerades.
Men sedan kunde staden mot ersättning låna ut
manuskriptet till en annan stad eller åt annat gille, som också önskade
giva detta mysterium. Den äldsta daterbara underrättelse vi
hava om ett svenskt drama rör just en liknande transaktion.
1506 skrev prästen Hans Jacobi till sin broder, som var
Svante Stures kapellan: »Item mitto vobis ludum
resurrectio-nis. Cum difficultate permaxima illum habere potui a domino
occupatore et nisi fuisset rector scolarium — per cautelam
subtilem fecit illum transumere — alias non habuissem.»
Huruvida ägaren direkt tog betalt för att lämna
uppståndelsespelet från sig, framgår ej av brevet. Men om så varit, hava
vi ju här en ansats till en förlagsaffär, och vi kunna då till
jämförelse erinra oss, att ett dylikt slag av förlag existerar
än i dag. En författare kan t. ex. till Dramatiska Teatern
sälja rätten att ensamt i Skandinavien uppföra ett drama,
som han författat. Vill då en teaterdirektör i Danmark spela
det, måste han för denna rätt betala en summa till
Dramatiska Teatern. Även detta kan ju betraktas såsom ett slags
G
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
