Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden före 1483
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förlag, ehuru dramat icke föreligger i tryck och det blott
gäller ett muntligt framförande.
Om vi härifrån övergå till den egentliga bokhandeln,
tyckes en dylik först hava funnits i det hellenistiska
Alexan-dria. Men om denna vet man mycket litet, och vida bättre
känner man förhållandena i kejsartidens Rom. Redan Ciceros
vän Atticus drev ett slags förlagsaffär. Atticus var en stor
slavägare, och en grupp bland sina slavar lät han utbilda
till bokavskrivare. För dem dikterades ett arbete, som då
genast nedskrevs av kanske hundra pennor. Något
författar-honorar betalades icke, och författaren var belåten, om hans
arbete kom ut i en god, trogen och elegant avskrift — sitt
honorar fick han genom förmögna gynnares vängåvor. Slaven
var en billig arbetskraft, och priset på en dylik handskriven
bok ställde sig ej dyrt. Från senare tid berättar
Mar-tialis, att hans Xenier av bokhandlaren Tryphon såldes för
4 sestertier eller ungefär 72 öre, och Martialis uppgiver, att
Tryphon mycket väl kunnat sälja dem för två sestertier och
ändock göra en god affär. I Teubners tryck upptaga dessa
Xenier nu 14 sidor, och priset på en handskriven bok var
således t. o. m. billigare än på en tryckt bok under
högkonjunkturen 1920, då 75 öre per ark ej var ovanligt. Dessa
handskrivna upplagor kunde vara ganska stora, och Plinius
omtalar i ett brev ett arbete, som utgått i tusen exemplar.
Någon förlags-ra# fanns naturligtvis icke, ty vem som helst
kunde ju skriva av arbetet och sälja sin avskrift. Men de
facto existerade nog en dylik, ty den enskilde kunde icke
åstadkomma vare sig en så billig eller en så prydlig kopia som
skrivofficinens tränade och oavlönade slav. Någon bestämd
skillnad på förläggare och sortimentsbokhandlare tyckes ej
hava funnits; de flesta större bokhandlare hade förmodligen
sina egna skrivofficiner, där de böcker skrevos, som de sålde,
men det förefaller, som om de sålt sina avskrifter även åt
andra bokhandlare.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
