Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden före 1483 - Utlandets handskriftshandel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skript uppgivas läggens antal; ett lägg eller en pecia hade
åtminstone i Bologna 16 kolumner, varje kolumn 62 rader
och varje rad 32 bokstäver. Enligt Savignys beräkning
(Gesch. des röm. Rechts, III 580) motsvarade en pecia således
omkring 30 sidor i samma tiyck som hans eget arbete.
Priset för ett manuskript på 10 peciæ var i Paris 8 solidi (sous),
för ett annat på 28 peciæ 18 deniers, men ett tredje på 16
peciæ kostade 16 deniers; då det på en livre (något mer än
en franc) gick 20 solidi och på en solidus 12 deniers, var ju
detta ej mycket. Men i Bologna voro prisen högre, och i
regeln betalades här fyra denarer per pecia. Dessa uppgifter
giva dock en ganska ofullständig uppfattning av det
verkliga priset, ty myntets köp värde hade ju sedan denna tid
oerhört förändrats. Priserna avse likväl blott hyran för
boken. Ty sedan studenten hos librarien lånat den, var det
hans egen affär att besörja avskriften. I Bologna tyckes man
därvid ofta hava använt sig av särskilda skrivare, som
också stodo under universitetets jurisdiktion. En särskild
paragraf i statuterna bestämmer, att ingen student fick göra
upp med en skrivare, som redan åtagit sig ett arbete för en
annan. Han skulle t. o. m. låta honom gå ed på, att han
ej hade något annat arbete. En menedig skrivare utstöttes
ur universitetet, och likaså den student, som inlät sig med
en relegerad skrivare. Men detta tyder på, att avskrifterna
åtminstone oftast besörjts av dessa skrivare, och vidare, att
de ej varit i bokhandlarens tjänst.
Till en början tyckes en fri handel med handskrifter rent
av hava varit förbjuden, åtminstone i Bologna, av det
förklarliga skälet, att man ej ville, att professorernas
föreläsningar skulle bliva bekanta utanför universitetet, så att
professorerna även i andra städer kunde hålla samma
föreläsningar och på så sätt konkurrera med Bologna. En person,
som köpt en bok, fick därför ej taga den med sig, då han
lämnade staden, utan måste ånyo försälja den. Men natur-
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
