Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1520—1611 - Nya Testamentet 1526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kort därefter fick också Laurentius Andreæ, som väl borde
hava varit självskriven, endast 14 röster, under det att den
unge Laurentius Petri, som nyss varit student i Wittenberg,
fick halvtannat hundrade. I ljuset av denna förbittring bör
man ock se ett yttrande av Johannes Magni, som blivit tolkat
i en annan riktning. Så föga litterära tider som den svenska
medeltiden och reformationstiden intresserade sig alls ej för
författaren till ett arbete. Den, man höll sig till, var den,
som låtit skriften »utgå», d. v. s. förläggaren. Under
medeltiden visste man, att drottning Euphemia låtit översätta de
tre s. k. Euphemiavisorna och att dikten om Alexander den
store skrivits för Bo Jonssons räkning, men översättarna
tänkte man ej på. Gustav Vasa vände sig mot biskop Brask
för de visor, som utgått från Söderköpings tryckeri, och då
allmogen råkade i förbittring över de protestantiska psalmer,
som tryckts 1526, riktade sig oviljan mot konungen, som låtit
dem tiyckas på det kungliga tryckeriet. På samma sätt
uppfattades den nya testamentsöversättningen. I sin Historia de
omnibus Gothorum Sveonumque regibus (s. 477) yttrar den
landsflyktige ärkebiskopen på tal om Ulfilas’ gotiska
bibelöversättning: »Cujus execrandam impietatem nostro aevo
qui-dam Laurentius Andreæ Strengenensis Archidiaconus imitatus,
sanctissimum Christi evangelium passim et in plurimis locis
corrupit, corruptumque simplici Gothorum plebi legendum
obtrusit, additis etiam ex Regis autoritate gravibus minis, ne
quis tam enormibus ejus erroribus reniteretur.» Därefter följa
en mängd beskyllningar mot Laurentius Andreæ.
Man kan förstå Johannes Magnis förbittring. Såsom han
i brev till Brask berättar, hade han gått in på konungens
önskan om en bibelöversättning och även satt arbetet i gång,
troligen även i det syftet inkallat Richolff. På herredagen i
Vadstena, vid vilken han, Brask och Laurentius Andreæ
varit närvarande, hade man beslutat arbetets påskyndande,
troligen ock ålagt prästerna att köpa exemplar. Men kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
