Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1611—1718 - Förberedelserna till den nya tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetet skulle få utföras av en svensk boktryckare. Karl
biföll detta, till boktryckare antogs en infödd svensk, Anund
Olofsson, till inköp av stilar, papper och lön åt typografen
anslogs den s. k. domkyrkotunnan över hela riket, Bureus
skulle fortfarande vara korrektor och tryckningen ske i
Uppsala under överinseende av professorerna. Från Riga skrev
hertigen den 15 sept. 1601: »Therföre så skole i taga
Dom-kyrketynnan vthöffuer hela Riket så wel finland som
Sue-rige, ther til wi och än då en tynna beuilie och afflåta welie,
på thz at thet kan thess mer förslå och sama spanm. vthi
pengar föryttra thz dyreste som i kunne och ther aff leffrere
honom (Anund Olofsson) så många daler, derföre han kan
köpa. Literna eller bockstäffuerne, så och papijr och huad
annad som ther til behöffues» (Kammararkivet, Sandbergs saml.
L. 3447). Av avkortningslängderna framgår ock, att två
tunnor spannmål utgått från varje kyrka under 1602; från
Västergötland skickades reda pengar, i det att varje tunna
värderades till sex marker. Beloppet sändes till
»professori-bus» i Uppsala. (Sandbergs saml. U. U. 7, L 3449, 3458.)
Denna skatt utgick emellertid blott 1602. Aret därpå
inköpte väl Karl papper för en fordran, som han hade hos
en tysk köpman. Men något bibeltiyck kom icke till stånd,
ty dels befanns det hus i Uppsala, som skulle inrättas till
pränteri, ej i ordning, dels tillstötte andra motigheter. En
kommitté, som nedsattes för revision av 1541 års text,
åstadkom praktiskt taget heller ingenting, och 1604 flyttade Anund
Olofsson till Stockholm med sitt tryckeri, utan att han — så
vitt man vet — fått mer än titelbladet satt. Samma år
avlät prästerskapet en skrivelse till Karl IX, vilket brev är
till ytterlighet karakteristiskt för den tidens litterära slöhet,
ty man måste komma ihåg, att den bok, det här gällde,
dock i prästerskapets egna ögon var den allra viktigaste.
Skrivelsen började med ett erkännande, att exemplar av
bibeln nu voro så sällsynta, att näppeligen några kunde
kö-116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
