Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Censuren efter 1766
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anses för ett af the bästa hjelpmedel till Sedernas
förbättring och Laglydnadens befrämjande, tå missbruk och
olagligheter genom trycket blifwa för Allmänhetens ögon
ådagalagda.» Omedelbart visade sig också denna tiyckfrihet i en
betydligt ökad bokproduktion och fick således ekonomiskt
en ej ringa betydelse för Sveriges bokförläggare.
Viktigast i den nya lagen var dock, att censorsämbetet
avskaffades liksom ock kanslikollegiets befattning med
litteraturens övervakande, utom vad bokhandeln beträffade. I
stället skulle alla tryckfrihetsmål hädanefter rannsakas och
avgöras av laglig domstol. Författaren skulle själv stå till
ansvar för sin skrift, boktryckaren däremot endast i den
händelse, att han ej kunde uppgiva författarens namn. Och
denna lag tillädes »all then fullkomliga trygghet, som en
oiyggelig Grundlag medförer».
Denna vinst — att godtycket ersattes av lag — var
onekligen högst betydande. Men däremot var den tiyckfrihet,
som lagen medgav, alls icke så obegränsad, som man av
ingressen kan förmoda, ty både politiskt och religiöst innehöll
den åtskilliga betydande inskränkningar. Så hade
prästerskapet lyckats att rädda den teologiska censuren; enligt lagen
blev denna censur t. o. m. mera enväldig än förut, ty censor,
som stod över konsistorierna, hade vanligen visat sig mera
liberal än dessa. Denna motvikt mot konsistoriernas
ren-lärighetsiver hade nu bortfallit, och konsistoriet blev ensam
censor; förordningen stadgade nämligen: »på thet irrige
lärosatsers insmygande thess bättre förekommas må, skola alla
Maniwcriptcr, som i någor måtto angå Läran och wåra
Chri-stendoms-stycken, förut af närmaste Consistorio öfwerses och
ingen Boktryckare wid Twåhundrade Daler Silfwermynts
wite sig fördrista at utan Consistorii påskrifna tillåtelse,
hwilken ock tillika tryckas bör, sådane skrifter genom trycket
utgifwa». Här hade censurtvånget således snarare skärpts
och var fortfarande preventivt. Men i praktiken tyckes det
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
