Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Censuren efter 1766
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock föga hava känts. Tidsströmningen gick nu i en liberalare
riktning, konsistorierna grepo jämförelsevis sällan in, och inom
vissa gränser kunde man yttra sig tämligen fritt.
Men tryckfrihetsförordningen förbjöd också alla skrifter
mot Sveriges grundlagar, som irigen fick i tryck »i någon
måtto bestrida eller anfäkta wid Tryhundrade daler
Silfwer-mynts böter». Faran av ett dylikt stadgande berodde dock
naturligtvis på tillämpningen, och även här tyckes man
under den korta återstoden av frihetstiden hava varit
ganska tolerant.
Genom Gustav III:s revolution upphävdes emellertid alla
från 1680 till 1772 såsom grundlagar ansedda stadgar, således
även tryckfrihetsförordningen. Denna karaktär av grundlag
återfick den icke förr än i8ro, utan sjönk nu ned till en
administrativ stadga, som konungen när som helst kunde
ändra. Den första tryckfrihetsförordning, som Gustav III den
27 april 1774 utfärdade, stadfästade likväl i det stora hela
— utom vad karaktären av grundlag beträffar — 1766 års
förordning, enär han icke ville, att nationen »skulle sakna
en förmon, som för et fritt Folk så högt skattas bör». Redan
nu blev emellertid yttrandefriheten i politiska frågor genom
ett tvetydigt uttryck ytterligare inskränkt. Ingen fick
nämligen skriva något, »som rörer eller qwäljer» rikets grundlagar
eller »Wår och rikets Majestät, Höghet och Rätt». En dylik
förseelse skulle nu straffas som högmålsbrott. En författare,
Haldin, och en boktryckare, Schildt, som utgivit en skrift
mot brännvinsregalet, dömdes ock till döden, ehuru de
naturligtvis blevo benådade.
Sedan följde en rad av ytterligare inskränkningar, genom
vilka trycktvånget blev starkare än under frihetstidens värsta
dagar. Att i detalj redogöra för dem är här överflödigt, då
dylika redogörelser finnas i andra arbeten. Genom 1780 års
förordning gjordes icke blott författaren utan ock
boktryckaren ansvarig för skrifter, som »rörde» grundlagen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
