Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Censors sportler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ber skrives i kollegiets protokoll, att förklaringen »först
nyligen efter flere itererade påminnelser inkommit». Denna jämte
andra handlingar rörande Oelreichs många försyndelser
insändes då till Protokollsdeputationen, där Oelreich emellertid
tyckes hava sluppit undan. Men kanslikollegiet, som numera
befann sig i öppet krig med Oelreich, ville icke släppa taget
och fick på remiss Oelreichs nyss omtalade förklaring. Denna
skickades först till hans vikarie och trätobroder Wilde, som
meddelade, dels att han (Wilde) aldrig fordrat någon
censuravgift, dels att den icke stödde sig på någon förordning.
Boktryckerisocieteten, som också fick yttra sig, instämde
naturligtvis till alla delar med Wilde. Då ärendet den 16
november 1762 ånyo kom före i kanslikollegiet, höll kollegiet
»före, det wara både otillbörligt och owanligt så wäl som
emot litteraturens förkofran stridande, att censurafgifter skulle
påläggas, hwilket icke wore enligt med författningarna och
således icke kan som rättmätige sportler anses». Detta syntes
kollegiet vara ett så klart och betydande avsteg från gällande
lag, att kollegiet icke kunde undgå att (den 9 december) i
underdånighet anmäla förhållandet för Kungl. Maj:t.
Den 2 mars 1763 inkom Oelreich med ett vidlyftigt
svaromål till Kungl. Maj:t. Kollegiet — skriver han här — har
påstått, »at jag är den första i Censors ämbetet, som af sjelftagen
myndighet welat binda allmänheten till wissa
frikostighets-lagar uti en sak, der inga andra gifwas. Förstås härmed at
af auctorer taga emot, hwad de för möda och arbete med
deras skrifters öfwerseende och rättande af egit behag gifwa,
så är jag icke den förste i censors ämbetet, som en sådan
afgift emottagit. Mine antecessorer uti sysslan hafwa giort
sammaledes’, och det är allmänheten nog bekant, så at man
Oelreich har här alldeles rätt, och hans uppgift bestyrkes av en För oss ganska
egen om ig överläggning, som 1739, stiftelseåret, förekom i Vetenskapsakademien: »Hr.
JS1 Lten frågade’ at som Academien ej kan undgå at låta censurera de Acter, som
un er ennes namn komma at tryckas, och derwid torde bli någon utgift, så wille
Herrar Ledamöterne nu yttra sina tanckar deröfwer. Hwarwid Hr. Höpken För sin del
3i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
